Det går bra nu. Fytusan! Om några dagar åker jag hem till Skövde för lite julefrid, jag längtar som ett litet barn. Men igår va Mimmi och Alice här. Vi käkade Tacos, tittade på Idolfinalen och hade det så jäkla mysigt! Tack för sällskapet, vännen!

Och så spelade vi ju TP i torsdags. Det gick både bra och dåligt. Ingen i hela världen kan ju rå på Oskar, han är way to smart.

Och jag är färdig med världens hemskaste hemtenta. 3 dagar i förväg. Jag har helg på riktigt!

Ikväll: Julfest. IGEN!

Om kristoffer torskar mot EN tjej ska han hoppa av sin utbildning. Vi snackar ändå en grabb som för bara några dagar sen berättade hur mycket han älskade att plugga. Det är stora grejer dethär.

Frågan är bara, hur kommer han tackla förlusten när inte mindre än två tjejer kommer slå honom? Kommer han då ta sitt pick och pack och tvingas flytta ifrån den bördiga södern för att bosätta sig i Lindesberg? Jag kommer rapportera, var så säkra.

Imorgon händer det viktiga saker. Game on. All in. Rematch. Det är TP.
Det är krig. Här vill man inte förlora sin heder. Man vill inte falla på mållinjen. Man vill vara ensam kvar på toppen. Jag kan visa ett litet utdrag från msn om hur viktigt det är att vinna, iaf mot oss kvinnor.

Kristoffer säger:

Om jag förlorar mot en kvinna i ett kunskapsspel så ska jag hoppa av min utbildning och börja samla pantburkar på heltid

Förstår ni vad jag menar? Jag menar krig. Krig.

Jag tänker som så att jag ska göra en lista igen. En salig blandning av nytt och gamalt, men det är ändå skönt att lyssna på musik igen. Käre värld vad glad jag är för det. Här kommer nån slags lista på vilken låt jag lyssnar när jag är i en viss sinnesstämning. Håll till godo.

Tillfreds: For Emma - Bon Iver
Partypeppad: Seventeen years - Ratatat

Glad:  Blind Mary - Gnarls Barkley

Arg: Paper Planes - M.I.A

Innovativ: Academia - Sia

Ledsen: Enskilt rum på Sabbatsberg - John Holm

Sentimental: Får jag doppa min mjukglass i din strössel - Robert Broberg

Lugn: Jolene - Ray LaMontagne

Lycklig: Gone in the morning - -Newton Faulkner

Finurlig: Rock'n'Roll - Eric Hutchinson

• Jag har någon som ungefär lika gammal som inte tycker jag är konstig som gillar att vara hemma på fredagkvällar, eftersom iaf mitt syskon också tycker att frdagkvällar är heliga och ämnade för hemmakväll.
  
• 12 år efter vissa händelser kan jag säga: Magnus, kommer du ihåg dendär gången när jag glömde mitt busskort hemma och jag fick gå till skolan? Då vet jag att han får dåligt samvete. Och han får dåligt samvete just bara för att han är storebror och borde ta hand om sin lillasyster. Och när han får dåligt samvete blir han snäll, så vi behöver aldrig bråka, för jag behöver bara påminna honom om bussincidenten och han är from som ett lamm.
  
• Jag känner nån som har exakt och precis samma humor som jag, och något bland det roligaste vi vet är att droppa citat ur liftarens guide till galaxen. För tillfället tycker jag att "Rymdskeppen hängde i luften på samma sätt som tegelstenar inte gör" är förjävla roligt. Förut var min favorit "I åratatal har man kunnat manövrera en radio genom att trycka på knappar eller vrida på rattar: därefter, när teknologin blev mera sofistikerad, kom touch-kontrollerna - man behövde bara smeka kontrollerna med fingret. NU behöver man bara vifta med handen i rikting mot radion och hoppas på det bästa. Det sparar en del muskelrörelse förstås, men istället är man tvungen att sitta som förstenad om man vill forsätta att lyssna på samma program".
  
• Och så är det ju en väldig fördel med syskon om man ska köpa julklappar till mamma och pappa. Och om man bara känner sig lite solo, nångång. Jag tror faktikst att jag har världens bästa bror. För han är så himla snäll. Den snällaste jag känner.

På fredag kommer världens bästa Momi Flamister hit. Neeeh! Inte Momi. Mimmi. Och inte Flamister. de Best!

Det är därför jag är så himla lycklig. För henne kan man verkliegn längta ihjäl sig efter. Och jag tror jag gör det, jag förgås snart av längtan till dig. Och då blir man glad att det bara är 4 dagar av längtan kvar.

Idag ler jag. Hela tiden. Eller i alla fall nästan. För jag ler inte så jättemycket så fort jag ska räta ut mina armar. En timma med PT på gymmet ger träningsvärk. Jag kan inte räta ut mina armar. Men när jag inte försöker räta ut armarna så ler jag.

Rakt igenom. Här kommer lyckan för hundar som oss!