Alla inlägg under februari 2011

Av Emma - 22 februari 2011 13:28

Idag skulle jag ut och gå. Så var det bara, och så gjorde jag. Jag gick och gick, och hade inget mål alls. Å sen helt plötsligt var jag där, i Håkans Gullbergs kajs paradis. Själv tyckte jag inte det var så paradislikt. Solens strålar värmde förvisso i anisktet, men om det samtidigt luktar honung så finns det inget postitivt i hela världen som kan höja upp doften av honung. Fan va äckligt det är. Det äckligaste i världen faktiskt, både till lukt och smak. Å det är ju ändå typiskt på nåt sätt att det är i solens efterlängtade strålar den äckliga honungen ska komma, när jag vandrar i Håkans fortspår vid Gullbergskajen. buhu, poor me.


fick skoskav också.

det va ju ingen nyhet kanske, eftersom jag får det jämt.

borde lära mig nångång kan jag tycka, och sluta spontanpromenera.

alternativt köpa nya skor, amen.

ANNONS
Av Emma - 10 februari 2011 11:00

och med föregående inlägg i färskt minne, skulle jag bara vilja göra tillägget att;


Life isn't about waiting for the storm to pass,

it's about learning to dance in the rain!

ANNONS
Av Emma - 8 februari 2011 14:57

Vet ni? Det är svårt att hitta hem med en gång i en stad där man inte vet någonting. Och för att kunna hitta hem har jag sakta men säkert vidgat mina vyer i Göteborg. Min första tid här var hemsk! Jag minns att jag satt i lägenheten dagen efter vi  hade flyttat in och råpluggade på en socialpsykologi-tenta. Och att jag tänkte, det är en erbarmlig tur att jag har denhär tentan så jag slipper gå ut i det obekanta.Min räddning, och anledningen till att jag faktikst vågat mig ut ur lägenheten var att min svärfar dagen efter första dagen, kom med ytterligare flyttkartoneg och jag var tvungen till att möta honom på parkeringsplatsen. Då hade jag således gått ut själv för första gången genom dörren, och jag kom ihåg portkoden tillbaka in igen! Pjuh, jag klarade det liksom! Jag kunde gå ut själv utan att tappa bort mig helt och hållet eller dö! Frihetskänslan och lyckan jag kände då går knappt att förklara. Visst känns det lite töntigt såhär i efterhand, men det var åtminstone så jag upplevde mina förstadagar i lägenheten.


Vi flyttade till ett område som knappt ens göteborgarna vet vart det ligger, ett område jag aldrig besökt eller aldrig hört talas om. Jag viste inte åt vilket håll busshållplatsen låg eller vart närmaste ICA fanns. Visste inte ens hur jag tog mig till stan, det enda jag kände till i Göteborg! Min känsla var att jag hade hamnat i ett gettho, långt bort från civilisationen. (Nu vet jag att det tar 7 minuter med bussen, helt utan byte, för att hamna mitt på avenyn ifrån vår lägenhet, så så jäkla gettho kan det inte vara här, det är ju tillåmed nästan centralt!)


Under tiden jag har utforskat stadsdelen Brunnsbo, Göteborgs city och ytterligare några stadsdelar runt omkring själva stadskärnan så har jag funderat på en del små och stora saker som skiljer sig ifrån tidigare städer jag bott i. Och då menar jag saker som är både stora och små.

  • Min första och absolut mest återkommande tanke är att i denhär staden kommer jag ALDRIG NÅGONSIN lära mig hitta. Min första bilkörarsession är ett mycket bra exempel på detta. Jag är ändå väldigt stolt att jag trots irrandet som började vid Ullevi och slutade på Elfsborgsbron hittade dit jag skulle alldeles själv helt utan hjälp, det tog bara 45 minuter extra. (som grädde på moset fick jag en sightseeing i Göteborg by night) Det kunde såklart slutat bättre, jag kunde ju hittat rätt på en gång, men skam den som ger sig!

  • Min andra tanke, som kommer så fort jag åker buss, är att bussarna är väldigt mycket längre här. Och i själva ihopkopplandet av bussarna (dedär grejerna som ser ut som ett dragspel på mitten) sitter det på insidan ett mjukt tyg som jag ständigt känner att jag vill ta på. Det ser så mjukt och mysigt ut. Detta mjuka tyg spänner man upp med nåt slags lås (sånna som finns på Mulbury-väskor, där man liksom vrider på en grej så att den inte kan åka ur hålet) och dessa stackars pluppar har ibland vridigt sig, och åkt ur hålet, så att tyget hänger alldeles löst. Jag vill även här genast sätta ihop tyget igen, så att det ser helt och rent ut.

  • Jag har även tänkt att i en stad där det bor fler människor finns det väldigt många stilar på folk. Här är det okej att vara väldigt utstickande för man är på något sätt alltid väldigt neutral i en storstad. Jag har också märkt att det finns betydligt fler här som har det svårt på många sätt, både ekonomiskt, socialt och fysiskt. Att se dessa människor i stort sett dagligen gör ont i det lilla Emma-hjärtat.

  • Jag tänker också att det var bättre förr. HA! Jo, men när jag var ung för 8 år sen, då kunde man åka till Göteborg för att shoppa. För att skaffa coola grejer ingen annan hade. Så är det inte längre. Om man nu vill ha tag i en affär som inte enbart säljer frenchaising-grejer får man istället åka till Tidaholm eller Lidköping. Det tycker jag förvisso är roligt, men stackars ungdomarna idag som åker till Göteborg och hittar samma saker på H&M här som hemma.

  • Jag har också förstått att jag tycker om att åka tåg. Det är bra, eftersom både skövde och halmstad ligger 1 timme bort med tåget

Snart kommer jag nog förstå storheten med NK också, och när jag gjort det tror jag jag kommer se migsjälv som Göteborgare på rikigt. Nu vill jag bara bli klar med skolan så att jag också kan få jobba och träffa folk. Träffa folk gillar jag nämligen att göra har jag märkt, anledningen till att jag märkt det är för att det är lite dåligt med umgänge om dagarna eftersom jag knappt inte känner nån i just staden Göteborg. Men det ska väl bli ändring på det med, precis som men bilköret. Nångång måste man la hitta rätt!


Alles!

Amen.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se