Först; jag har ju sjuklig tv-ångest idag. I en annan del av Köping på ena kanalen och Stjärnorna på slottet på andra kanalen. Det är ju ett helvete att vara ensam, man kan ju inte diskutera fram ett beslut med sig själv om vad som ska ses på tv.

Nu; dethär  med att vara lite längtig är ju ganska mysigt. Det är jobbigt precis när man skiljs åt, men sen går det ju bra.. det är ju egentligen en mysig grej att veta att man ses igen. Och att man saknat och längtat efter varandra... Men när det gäller denhär saknaden som infaller sig 2 gånger i månaden ungefär så har jag nu, ja... klantat till det lite i huvet. Nu har jag ju gjort nåt riktigt dumt. Eftersom Calle och jag spenderat hela jullovet tillsammans i ett enda stort snorinferno, så har vi ju setts en del. Vi har svettats på varandra i feberdrömmarna, vi har nyst på varandra rakt ut, vi har hostat den andre rakt i munnen, vi har slutat pussas för att man kvävs av andnöd eftersom vi inte kunnat andas genom näsan... vi har helt enkelt setts hela tiden. Varje dag. Varje sekund och varje minut från den 25e december tills idag. VARJE SEKUND.

Utom när man haft sitt lilla break. Toaletten. Kissa ifred.

Nu känns det i min slentrianmässiga vardag att Calle haft litelång kissepaus.

9 långa timmar. Så nu gick jag och kissade. Det var ingen Calle där...

Dagens lärdom:

Man ska inte intala sig att den man älskar är på toaletten, för man blir så besviken när han inte alls är det när man väl går dit sen.

Lite så.

Gott nytt 2010 förresten!

Året jag ska springa Göteborgsvarvet nästa år, rasa i vikt, bli sambo, skriva C-uppsats,ta  min examen, få kusinbarn och fortsätta vara lyckligast i världen!