för ett litet tag sen skrev jag ju om att det nya livet började på golvet hemma hos e&f.

Det nya livet har nu pågått i 4 månader, och det nya livet blir bättre och bättre för  var dag.

På något sätt känns det som den största lyckan i världen att få älska någon så mycket, och att veta att det liksom är besvarat är bara bonus. Jag hade faktiskt ingen aning om att det bodde så mycket känslor och kärlek i min kropp. Varje dag utan Calle är en sorg. Man är liksom inte hel någonstans. Det är ensamt, tråkigt och alldeles förjävligt.

Och nu har det varit många dagar utan honom, och det blir ännu fler. Men på torsdag. På torsdag får jag liksom krama och klappa och se på mannen som är mitt nya liv igen. Och det är liksom värt väntan.

Tänk att få vara alldeles bubblande nykär såhär länge.

Det är ju fantastiskt!