Jag har tänkt lite. På lite alla möjliga saker, och så alldeles nyss när jag lagade mat tänkte jag tankarnas tanke. Jag brände mig på vattenånga, och det gjorde såklart ont. Inte skitont, men det var ju inte så att det gick mig obemärkt förbi heller. Så jag tänkte, som jag tänker ofta, "det finns alltid nån som har det värre". För det finns det ju, jag känner ju tilloch med folk som har det mycket värre. 

Men så slog dig mig, om det alltid finns någon som har det värre, vem har det värst då? Någonstans måste det ju finnas en stackare i världen som har det bra mycket jävligare än alla andra. Där liksom det tar stopp, det finns ingen som denna någon kan säga har det värre än vad han/hon har. Och vad är det som får denna någon att fortsätta hänga i och stå på, och leva lyckligt ovetandes om att denne människa har det värst?

något säger mig att jag har lite för mycket fritid...

ibland blir jag trött på människor. liksom trött. det är sällan jag blir det på fok i min närhet.

det finns inget så irriterande som folk som inte förstår fast man har sagt till. 

man skulle kunna tro att du var 28 år yngre än vad du egentligen är. MINST.