Vet ni att det inte finns ett öde?

Jag har under den senaste veckan, på prov, haft en grymt trevlig liten textrad ifrån en låt som personligt meddelnade på facebook. raden lyder: So bring it on; wars and deceases.

Och klartsomfan att jag får en sjukdom bara för att jag ber om den.

Nädu, Nina Person. Nu vill inte jag lyssna på din musik längre. Snart ligger jag där, i feathers and down och försöker mig på lite communication. Möjligtvis kanske The Storm kommer inatt? En sak ska du iaf ha klart för dig, Nina.

Ingen kan köpa mig.

Ny årstid, ny design.

 - Det är så jag fungerar.

Och bara för det har jag liksom fått lust till både det ena och det andra. Plugga bland annat. Jag tror att det kanske kan bero på att våren är i antågande, men jag tycker ändå att det är värt att ta upp. Helt plötsligt har min jävligt deprimerande framtoning som människa helt enkelt har åsidosatts för annat. Glada tankar och sådan skit, för att nämna ett litet exempel.

Förkyld är jag också, å det grövsta. Men vet ni? Det gör ingenting, för nångång ska väl även jag få vara lite sjuk, är det inte så?

Femtimmarsvärdinnan har gjort det igen. Hon är bra skit.