Klockan 21:00 idag började en film jag väldigt gärna vill se. Titanic.

Notera klockslaget. Jag lipar redan.

Man har sett en film på tok för många gånger om man gråter när man ser introt till en film. Tonårskänslor som svallar över, kan vi kalla det. Sönderspelad VHS, Körtelfeber och en jävla massa problem med dåvarande pojkvän. Titanic - Jag minns som det vore igår.

Det har tydligen varit jordbävning inatt. Och här där jag bor ska det tydligen ha skakat på ganska bra. Min vän Fia trodde först att huset höll på att rasa, sen insåg hon att hon bara fått Exorcisten på besök. Fine! Det kan man ju leva med. Men jordbävning? Med 4,7 på Richterskalan? Jag vaknade ju inte ens. Eller slogs jag medvetslös när sängen skakade in mig i väggen?

Nej... Jag hade helst av allt velat ha känt av detdär. Jag vet ju tillochmed hur man ska rädda sig själv vid jordbävning. Det är orättvist när mamma i Skövde känner av den när Skövde ligger typ 40 mil bort från Ystad och Halmstad bara är ett stenkast bort.

Fyfan. Känns den inte, finns den inte!