Great minds think alike.

Det har redan varit höst, och vintern är här. I år gick det fort. Väldigt fort. Och det spelar ingen roll hur gärna man än vill hålla kvar vid det mörka och lite ensliga, men ändå ganska mysiga höstrusket, för det är vinter nu. På riktigt. I December blir det vinter helt automatiskt, mörkret blir mörkrare, kölden kallare och vinden mer bitande. Det är nu man ska känna värmen inför den stundande julen, man ska se barnens glädje av att ha fått öppna ett paket i paketkalendern på morgonen. Men för vissa är det inte längre varmt och innerligt när man går in i den kallaste och mörkaste tiden på året. Vi är nu inne i den tiden när man bara vill ha värme, beröring och någon att äta sina apelsiner med. Ändå är det inte så det känns iår. Den stående problematiken verkar, i alla fall i min bekantskapskrets, vara att man inte känner värmen, glädjen, hoppet och kärleken. I år är det kallt, trist och grått. Det har varit de brustna hjärtanens höst dethär året.

Nu är det snart mars och fåglarna ska till att börja sjunga igen. År 2009 ska inte bli ett år då fler hjärtan går sönder. Det är nu det vänder. 2009 är hoppets år, vänner. Det är här och nu resten börjar, och så länge vi har varandra finns det många som kan påminna oss om det. Här och nu. Och för resten av livet...