Emma Lilja gick från att vara "förkyld" till "att ha maginfluensa".

För att få lite facebookfeeling.

Det är inte alla som är lika dumma som jag. Som sätter sig på tåget med 38 graders feber och spypåsar i fickorna bara för att eventuellt få gå på fest på lördag, i hemstaden, med vännerna. Det är inte alla som betalar nån hårt arbetande toalettvakt på centralen i Göteborg för att få lov att spy på deras toalett. Men nu är jag hemma. Med 38,5 graders feber. Nerbäddad på mammas gata.

Saken är den att det inte är maginfluensa. Det är matförgiftning. Och jag börjar bli bättre. Mycket bättre. Det är bara feber kvar nu. Aldrig mera kyckling, aldrig mera sallad och aldrig mera Pizzeria Victoria på Norregatan i Halmstad. Man lär så länge man äter.

Emma Lilja gick från att ha "maginfluensa" till "att vara matförgiftad".

Och imorrn ska jag träna fotboll!

Snor.

Vi kan väl sammanfatta hela jävla dagen med ordet snor.

Annars har jag haft ett 16 minuter långt samtal med min mor, som förövrigt fyller 54 frächa år idag, alldeles nyss. Vi avhandlade ämnet JULKLAPPAR. Jag var verkligen helinne på att köpa en sånhär till min älskade bror. Och eftersom jag skriver att jag var helinne på att köpa en sådan, och det faktum att min bror läser dethär, så kan jag ju meddela till dig, Magnolia Lejontand, att du inte får en sån. För mamma har andra planer.

Jag längtar till julsnapsen och hemmagjorda tryfflar. Till köttbullar och Jansson, skinka, julöl och efter stämningen. Jag, som i alla år varit en stor julhatare, längtar och ser fram emot denna högtid. Jag vill inget hellre än att det ska vara julafton och att hela familjen sitter runt matbordet tidigt på julaftons morgon och äter skinkmacka och dricker julmust till frukost. Denna innerliga längtar får mig att gå upp i atomer. Jag vill ha jul.

Min mamma skrattar alltid åt en ganska rolig historia om när hon jobbade på Kreta. Jag förstår henne, ibland tänker jag på det också, och så förstår man att västgötskan kan sätta rätt många käppar i hjulet för den svenska stavningen.

Mammas kompis frågade Mamma om 40 stavades med u eller ö. Jag tycker att det är himla roligt, för varje gång jag ska skriva 40 med bokstäver så måste jag tänka, och sen vet man att det är y det ska vara. Tokigt vad talspråket är dominant.

Säger jag att du är snygg så är du det. Men det har jag aldrig sagt.
Fast jag tycker det.

Sådär på lördagkvällen är allt så solklart.

På ett ganska besynnerligt vis blev gårdagkvällen lite speciell. Rolig men väldigt speciell. Vid halv ett blev jag följd hem av en mycket trevlig, ung man. Våra vägar skildes vid Östras bageri, och under den korta promenaden från Bolmens till Östras fick man säga både det ena och det andra som var viktigt att få ur sig, och man fick lyssna på en liknande historia, men ändå inte riktigt. Han var mer beslutsam än jag.

Idag kan jag konstatera att det finns two sides of every story, och vårat samtal gav mig både kraft och mod att verkligen bestämma mig för vad jag tycker. Den unga mannen och jag tycker väldigt lika om väldigt mycket vilket är ganska intressant eftersom jag från början tyckt att han har varit ganska introvert och sluten.

Gud vad det är skönt att man kan ändra sina egna fördomar. Tack för promenaden och samtalet. Jag tror det kommer göra att jag sover bättre om nätterna.

Jag stör mig på migsjälv ibland.

Varför blir jag helt jävla bananas på dansgolvet när Sahara Hotnights - Cheek To Cheek spelas? Jag gillar ju faktikst inte den låten nånstans en helt vanlig torsdageftermiddag. Men så fort den spelas på helgnätter nångång mellan 12 och 3 så är det helt plötsligt världens bästa låt. Det är nåt jag verkligen inte gillar alls hos migsjälv. Låten efter är Ramlar med Håkan Hellström, och visstfan diggar jag, men det är ju en låt jag verklgien älskar, varför kan det inte vara tvärt om. Varför kan jag inte dansa mig blodig när Ramlar spelas och bara digga med lite smått när Cheek To Cheek kommer? Finns det en lösning på detta problem?

En annan sak jag inte gillar är att när jag ser skådespelaren David Schwimmer så tänker jag bara på Ross i vänner. Jag kan inte se honom göra något annat. Inte ens en röst i den amerikanska versionen av Madagaskar. Han är Ross, punkt slut.

Den nakna sanningen om mig. Den fantastiskta sanningen.

Eller nej. Jag är musslornas mussla. Men några saker jag kan väl berätta. T.ex att det mest bara är plugg nu. Tenta imorrn. Och med tenta följer väl nån slags ångest. Ångest är förövrigt ett ord som inte finns på särskilt många språk. Nåt annat som är bra är snö. I sverige heter snö Snö. På Grönland finns det enligt sägnen typ 52 ord för snö. Tror man på det?

Igår spelade jag Fifa09 och var macho. Jag är precis värdelös på såntdär, men jag tycker det är skitkul. Idag har jag ont i vänster tumme. Jag ska spela med en såndär gummitottgrej, som min bror som jobbar på Posten har, på tummen. Jag tror det är bra för mig. Ikväll Tacos, vänner och plugg. Helkäck kväll. OCH, icke att förglömma, ikväll håller jag på Världens Bästa Lag. Med alla mina tummar och tår. Lycka till, mannar!

Det finns ett fåtal saker jag finner intressant i det grannskap jag har. Det finns än fler saker jag inte finner riktigt lika intressant. När man bor högst upp i ett lägenhetshus där man, som jag berättat om vid flertalet tillfällen, kan se in hos varandra väldigt bra, är inte att illglo på vad mina grannar gör ett av mina största intressen. Liksom, jag vill inte att de ska illglo på mig, varför skulle jag då titta på dem hela tiden? Nej, jag finner ingen anledning. Nu är det dessvärre så att mina grannar säkerligen tror att jag tittar på dem hela tiden. Eftersom jag inte har någon spegel i min lägenhet så speglar jag mig i fönstrena. Och för att se så måste jag titta i fönstret och om man tittar i fönstret när det sitter andra människor precis mitt emot så är det inte konstigt om folk tror att jag inte har nåt bättre för mig än att glo in i folks lägenheter.

Så är inte fallet. Jag har inget bättre för mig än att titta på migsjälv i fönstrena. Jag ber om ursäkt, och snart ska jag köpa en spegel. Det känns som att det är dags, ibland ser man saker man inte riktigt vill se.