Så var det äntligen dags för dagen D. Och dagen D inföll igår. Jag har ju liksom beklagat mig lite för mina vänner den senaste tiden. Jag har bott här ett bra jävla tag (om man räknar sammanlagt) nu men jag har fortfarande varken sett Gessle eller Fredrik "hjälten, klippan och superfotbollsspelaren" Ljungberg (och då ska ni veta att min vän Johanna ändå har en liten relation med en av dom).

Men så var det dags igår... Dendär Freddie var i farten på stan. Okej att han är jävligt snygg, för det är han faktikst i verkligheten när man har honom sådär face to face som jag hade utanför Gastons. Jag menar: man ser ju ganska väl hur ganska snygg någon är när när man ser dom i close up. Och JA, han är het, tillochmed. Men fan... Hela stället överöstes med folk så fort han gick in. Alla ville dit, och alla ville ha en liten liten del av Halmstasd hyperhunk. Då gick jag därifrån. Så mycket tycker jag om Fredrik Ljungerg.
Har alltid gjort, och kommer alltid att göra.

Gessle vill jag inte heller träffa. För honom tycker jag om möjligt ännu sämre om. Men han ger många studenter jobb på sitt undersköna hotell ute i stormens öga, Tylösand.

Killar som Gessle och Ljungberg gör denhär staden mycket mer levande på vintern. Gessle, Ljungberg och en satans massa studenter.