så läser Style by Mats-Mats dethär.

Jag vill bara säga hej! (och att du var himla käck i tv'n)

alltså. Ni behöver inte vara ledsna för min skull, och ni behöver inte sitta uppe och trästa mig halva nätterna för att jag håller på att gå av på mitten av kärleksnöd. Det är inte så illa som jag skriver. Inte på långa vägar så ailla är det. Det är bara det att det är så skönt att få överdriva lite när man ändå har chansen. Om sannignen ska fram är jag bara en aning besviken och kanske lite ledsen. Ledsen på ett jävligt egoistiskt vis. Och sånt ska man inte tycka synd om. Jag klarar mig alltid, även om jag nu ska vara ensam. Jag vet det. Och det är ingeti mig som har gått av. Inget som inte går att laga, i alla fall. Så länge det finns liv finns det hopp.

Så nu vet ni. Saker är inte så jävla illa som jag tycks få det till. Jag gillar bara att få ur mig det jag vill säga på ett väldigt dramatiskt sätt eftersom jag inte är nån speciellt aktiv drama queen i det vekrkliga livet.

Däremot har jag fått en helt annan syn på vissa människor, nu. Vissa går från bra till bättre. Andra går från medelmåttiga till totalt värdelösa. Men så är det med mänskilgheten. Alla kan inte vara lika bra som de jag har valt att känna, för de som jag vill känna och som jag umgås med har kvalitéer som gör dem till goda människor. Och det kan ingen i hela världen ta ifrån dem. Däremot borde man ta ifrån några utav de jag känner deras bekanta. För ibland är människor bara dumma och förstör.

And if love is just a game
Then how come it's no fun?
If love is just a game
How come I've never won?
I guess maybe it's possible I might be playing it wrong
And that's why every time I roll the dice
I always come undone

Jag är inte full. Jag har inte varit full. Jag vill inte vara full.

Jag vill bara säga att sanningen kan göra ont även om man är nykter. Jag vill inte att den ska göra ont. Men om man kan få min mur att falla på mindre än en vecka, en uppgift som ytterstfå klarat av någonsin, då gör det ont och det måste få göra ont. Det är sånna här dagar och nätter jag ser mönster i mitt liv. Hur alla jag tyckt om och hållt av bara försvunnit...

förövrigt: Grattis Jimmi Svahn!