Fia sitter i soffan och känner sig populär. Det är hon. Mannen i lila har blivit lycklig. Jag är glad för Fia är snäll och liksom. Slutet gott, allting gott. Nu är väl klockan förvisso bara halv fyra och intefan är det slutet på dagen.

Fast jag låste in tvätten i tvättstugan. inte det bästa jag gjort, men som tur är så kunde jag konsten att flirta fint med HFAB-gubben. Bra skit detdär med kvinnlighet.

Jag gör inte migsjälv rättvisa.

Allt är bara skit. Efter ett helt maraton på gymet igår kände jag mig nöjd. Men alldeles för många dåliga tankar under gårdagen gjorde mig till ett emotionellt vrak. Och jag är inte ett emotionellt vrak. Och när man tror en massa saker som inte alls är sanna blir man knäpp och konstig, och tror man saker om sig själv och sen bara tolkar omgivningen utefter det som man har trott, då handlar dethela om självuppfyllande profetia. Och det mår fan ingen bra av, för så dålig som jag känner mig så dålig blir jag. Och det är ett helvete. För jag är inte dålig.

Men igår var jag det. Jag var inte den bästa Emman jag vart i livet, och för det ber jag om ursäkt.