Delilah.

Mina föräldrar har fanimig vänt uppochner på huset när jag har vart borta. Jag hittar ingenting, för allt är omgjort. Eller, badrummet är det, och där spenderar jag väl en hel del tid eftersom jag är ganska känd för att jag bajsar gärna och länge. Jag är i chock.

Och morfar ligger på sjukhuset.

fan, det skulle ju bli en tid till att varva ner och plugga här. Nu tänker jag ju bara.

man skulle må ganska gött om man kunde få ta kort på främlingar på tåget och sen lägga ut dom här.

Jag förstår mig nämligen inte på de stackars flickfolken som tvunget ska se ut som Amy Whinehouse i hår och smink men sen har de de sketnaste kläderna på sig jag nånsin sett. Vi snackar liksom gråa mysbyxor med hål och trasiga slip-in med diamanter på. Nånstans är det så att modekänslan har försvunnit på vägen, för varken trasiga kläder eller Amy Whinehouse är särskillt glamouröst. Fashion bor inte i den kroppen, det är ett som är säkert.

Förövrigt så bloggar jag direkt från tåget. Det är gött, för tiden går fort när man datoriserar och åker tåg. PLugg mellan Halmstad och Götet, chill mellan Götet och Skövde.

Och tillsist: Jag mår bra. Innerligt gott. Jag ler, skrattar och känner mig som ungeför världens bästa. Fan-tas-tic.