igår var det onsdagen den 17 september. det betyder att Magnus Betnér var i stan.

Men det sket ju jag i, jag var ju på kåren. Kärevärld, det händer saker.

när jag cyklade hem tillsammans med min käre granne michael, så kom jag på att mr. Magnus var i stan. Utanför teatern ropade jag och Michael på honom. Vi tror att vi såg honom i trapphuset. Jag lever i tron om att det var han jag såg. Dethär är en lycklig dag, även om det snurrar lite i huvudet.

det är inte så vanligt att jag bloggar på onsdagar i denhär staden. Och anledningen till det stavas k-å-r-e-n och är egentligen ganska gay. jag har, EGENTLIGEN ingen som helst lust att gå dit på onsdagar, det är bara det att alla mina vänner går dit. Och jag är lättövertalad och gillar både öl och vin. Och cider, och shottar, och att dansa och att vakna en torsdag och veta att man är ledig resten av helgen. Jag gillar liksom tanken på att vara fri i flera dagar och att kunna göra vad jag vill på en onsdag. Och därför blir det väl så att jag råkar slänga en 50lapp på vakten i entrén och sen går jag in på dendär kåren. Och tror att jag har roligt (för det har jag ju egentligen fast jag inte vill dit.) Idag stålsatte jag mig. Kåren skulle jag inte till idag...

...Men det va innan vi kom på att vi har lite grejer att fira. Ett avklarat seminarium och en oöppnad bag-in-box kombinerat med tredje kåren för säsongen och festglada vänner. Fan. Jag ska tydligen ut. Jag ska till Kåren.

man måste komma till ro nångång. Man kan inte hålla på och tro att allting blir bättre bara för att man söker sig till nya ställen, får nya utmaningar och träffar nya vänner. Hur man än vänder sig har man röva bak. Verkligheten kommer ikapp. Och det var mina kloka ord för idag.

till lunch: omelett med bacon, champinioner, tomat och spenat.
Till kvällsmat: varma mackor med ost, champinioner, tomat och röd lök.

Mat-Emma, hej!

men lite mat i magen blir allt fint, och man lär sig att uppskatta de små sakerna i livet. t.ex låtarna i playlisten.

topp tre-i-rad
Spoon - I Summon You
Otis Redding - Sitting On The Dock Of The Bay
Joshua Radin - Only You

Snälla, ge mig utrymme för mina tankar. Jag tror jag att jag har 975 miljoner tankar i huvudet just för tillfället. Jag förstår kanske hälften av dem. Resten är bara frågor, halvskrivna blogginlägg och en massa jobbiga känslor. Jag har så många tankar att jag är trött i nacken. De får inte plats i huvudet. Jag känner mig för första gången i hela mitt liv dum i huvudet. Allt är bara svårt. Det är en såndär typisk Winnerbäck-dag idag. Verkligheten är inte alltid så verklig. Och så är det.

Dendär planeten dom har hittat är kanske inte alls en tvillingplanet till jorden. Det är en gasjätte. Som jupiter och saturnus. Inget liv. För kallt. Det gör mig ledsen. Jag VILL att det ska finnas mer än en jord. Jag vill att det ska finnas liv för fler än oss. Och jag vill veta vad jag menar med allt jag tänker. Inget känns relevant. Allt är bara ett virrvarr av hullerombuller-tankar och det gör mig lite arg, samtidigt som jag är ledsen och besviken. 
Jag vill ju bara att allt så vara precis så lätt som skolan alltid har varit. Jag har i alla fall pluggat sen klockan nio i morse. Och jag är nöjd nu. Nu ska jag bara simma och äta mat och sluta tänka, för det är lika bra. Då kanske man rätar ut några frågetecken.

Du får avfärda mig som tokig.

När jag läser saker somd ethär så blir jag först nyfiken. Och sen när jag klickar på länken så drabbas jag av nån slags konstig övernaturlig värmekänsla i magen. Är vi inte ensamma i denhär rymden?

Shit. Jag vet inte vad det är, men jag älskar fan rymden. Jag är lite som Fuglesang. Jag älskar rymden. Och det som finns i den. Och det som inte finns i den. Och det den gör. Och det den inte gör. Och varför den inte gör. Och varför den gör? Och hur den kom till? Och varför den kom till? Och vad är det för mening med at leva på en planet i universum om det inte kan finnas andra som lever på en annan planet i universum. Tänk om alla pratar svenska på den planeten, fan va lack engelsmännen skulle bl iatt svenskan va ett universellt språk. Shit. Jag vill veta MER.

Houston, I've got a problem.

jag längtar till lördag. På lördag kommer Mimmi.

Mimmi är min bästis. Har alltid varit och kommer alltid vara.

Mimmi ska ta med sig Alice. Alice är Mimmis bebis. Jag ska njuta som fan.

Och bara för det så ska jag bjuda en musiksnutt.

Man blir bra torr alltså.

Jag skämtar inte nu. Jag är både ganska torr och tråkig i vanliga livet, men nu är jag sjukt torr. Riktigt torr, alltså. Jag tappar huden på fötterna, benen, nästan, mellan ögonen och på händerna. Armbågarna är inte att tala om. Inte hårbotten heller.

Fan, jag håller på att bli en torris. Eller så har jag fått pityriasis versicolor.