fortfarande. dethär är bra, BRA.

Det finns tydligen välväxta, vältränade och muskulösa boxare som väger 49 kilo. Menförfan. Har de tagit dit trettonåringar som ska boxas eller?

Idag hittade jag hem. Jag fick äntligen, ÄNTLIGEN komma hem till mitten.

Och i ärlighetens namn tjejer. Det är fan inte rättvist, men det är så det är i sport. Ibland vinner man, ibland förlorar man. Ibland spelar man så jävla bra så man håller på att gå av på mitten, men ändå blir det lika. Ibland blir det inte riktigt som det är tänkt, men vafan. Vi spelade den bästa fotbollen vi gjort på år och dar, och för det kan vi inte vara ledsna. Vi kan faktikst inte det, även om det kanske känns jävligt bittert att de gör mål i 90:e minuten. Men ledsna kan va inte vara. Iaf inte längre. Det är överspelat och förbi.

Det finns en morgondag också. Glöm inte bort det. 

Det är bra att vara ledig och inte ha nåt att göra när det är OS. Man kan se på så mycket, hänga med i snacket och känna sig jävligt nördig. Och så kan man reflektera över hur det är möligt att vältränade idrottsmän kan väga 59 kilo när de håller på med sånna kraftsporter som boxning. Fjädervikt. Det tycker jag är töntigt. En boxare som väger 59 kilo, och dessutom har hjälm. Ska det vara ska det väl vara på riktigt?

Nu är livet bra fint. Som sagt, en hel del olympiska spel på TV, god mat, ledighet och imorgon spelar jag fotboll mot Mullsjö. Man kan inte vara mer nöjd än vad jag är just nu. Det går fan inte.

RÖV!

Nu har mitt liv helt plötsligt gått i spillror. Min iPod. DÖD. Inte ett ljud, inte ett ljus. Död. Ni hajar? Sorg i tre dagar.

Joförfan, här kommer mitt tips. Släng ihop en grekisk sallad som räcker i två dagar, lyssna på Veronica Maggio och fundera på varför allt det gröna i salladen är godast. Gurka, avocado, sallad och olivolja är som gjort för succé.

Nu ska jag sova fem kvart i timmen (vilket betyder jättemycket sömn) och imorgon ska jag göra min nästnäst sista dag på Intensivvårdsavdelningen på Kärnsjukhuset i Skövde. Jag är faktikst, tro det eller ej, lite ledsen. Jag har lärt mig mycket om både livet och döden samt att uppskatta det jag har. Och så kommer det dröja länge innan jag får hålla alldeles nykläckta bebisar. Och det är det som känns tygnst.

igår höll jag på att bränna ner hela mitt hus. precis lagom tills det att jag ska flytta härifrån. Snyggt gjort. Jag ska aldrig mer tumla täcken. NEVER AGAIN.

Vidare så har jag inte köpt nåt förbjudet ännu, och jag äter ytterst sparsamt med godis. Och de enda patienterna jag har på jobbet numera är nyförlösta mammor. Min mage = Bananas.

Nån mer än jag som har sjukligt svårt att komma ihåg sånt som är viktigt? Riktigt viktiga grejer, i vilken ordning siffrorna på bankomatkortet kommer? Koden till låset i källaren, vart jag har ställt min cykel, vilken dag min moster fyller år. Det GÅR inte att komma ihåg. Det finns inget att hänga upp det på. T.ex så vet jag att Nicko fyller år den 24 april ENBART för att Mimmi fyller år den 23e och Emmelie den 25e. Man kan liksom hänga upp sånna viktiga grejer på nåt. Men vissa saker är märkbart svårt att komma ihåg. Ett annat välkänt problem är att jag aldrig kommer ihåg ifall jag äter frukost eller duschar först på morgonen. Och om jag inte ska duscha på morgonen, tar jag då på mig kläderna eller äter jag frukost först? Jag har hört att rutiner är vitkiga. Men vad gör man om man inte har några, för att man inte kommer ihåg dem?

Hur ska jag klara av att komma ihåg och LÄRA MIG det jag ska kunna till tentorna. Jag tror att jag bara ska börja äta lax. Det är bra för minnet har jag hört. Förresten, är det nån som vet om det är sant?