jag mår inte riktigt på topp i huvudet alltså.

igår var det rätt lugnt. men IDAG. för i helvete.

ärligt och uppriktigt, från och med nu så ska jag bara hålla käften när det gäller saker som man kan göra till problem som inte är några problem.

från och med nu ska jag väl ta och byta namn, personlighet och utseende. för om den riktiga sanningen ska fram så skäms jag över mig själv. och det har jag aldrig någonsin gjort förut.

usch. Emma Lilja.
om du skulle ta och sluta dricka alkohol också fram till jul.

Jag har mått bättre. Jag har mått sämre.

Jag har gjort bra grejer. Jag har gjort inte fullt lika bra grejer.

Jag har varit nykter. Ibland.

Jag har sagt bra saker. Jag har sagt mindre bra saker.

Jag har träffat trevligt folk. Jag har dansat. Jag har skrattat. Jag har levat.
Jag har skitit i morgondagen.

Jag har upplevt lite av livet utanför.

Jag har mått bättre. Jag har vart nöjdare.

Men jag klagar inte. Folk har haft det sämre. Helt klart.

Jag jobbar på ett sjukhus. Jag har foppatofflor. Två par, ett par rosa och ett par silvriga. Jag tycker inte som är snygga, däremot jävligt sköna.

Nu har Crocsen börjat säljas med hög klack i USA. Högklackade crocs. Om man inte dör nu är det nog dags snart. Vartfan är världen påväg?

Ibland blir man jävligt lack. Och ibland är allt precis jävla underbart! Som nu. Igår spelade vi tävling, jag och pappa. Det gick inte så jävla illa. Vi kom trea, av 114 startande par. För det fick man en lobb-wedge. Man tackar och tar emot när man vinner en klubba för en tusing.

Sen hittar man sin ring som man trott har varit borta i evigheter. Den låg i fickan på ett par byxor jag glömde jag hade.

Och imorrn ska jag gå på Håkan och jag ska dricka öl. Och sen hoppas jag att jag ska till morfars, och sen hoppas jag att natten blir lång. Och så vill jag gå på bio på lördag.

Det är inte helt tokigt att heta Emma Lilja nu, det är inte det.

Nu ska jag bara packa också, då blir det tillochmed perfekt att heta det.

På fredag är jag ledig. Jag är ledig hela helgen faktiskt. Då ska jag göra nåt roligt. Så jag tänkte för några minuter sen att jag skulle kolla in vad det ska bli för väder. Spöregn. Hela helgen. Om inte SMHI ändrar sig snart vet jag fan inte om jag vill vara med längre.

Eller jag vill ju det, klartsomfan att jag vill. Men jag vet ju hur jag kommer vara sen på kvällen. Iskall och lite för onykter, för man måste ju hålla värmen med alkoholen medans man är ute. Sen slår det tillbaka. uuuh. Jag längtar inte efter det. Snälla solen. Kom till oss.

hur bra är allt?

Ja, man kan ju börja mäta allt man är med om i Bristolskalan. Det har jag börjat göra. Jag har aldrig tyckt att livet är en 7a. ALDRIG. utom möjligtvs igår när jag spelade golf. då var det fanimig nätan en 8a, och det finns inte ens.

nu har ni varit oroliga. det ska ni inte behöva vara. jag är här, hörrni.

jag är nog mest efter i hela världen, men dethär är ju skitkul.

Man kan prata om många intressanta saker med sina vänner. Bland annat vilka låtar man lyssnade på när man gick på mellanstadiet. Vi har kommit fram till några stycken. 

Pras Michael feat. ODB & Mya - Ghetto Superstar

Shaggy - Bombastic

Robyn - Do you really want me
Pandora - Don't you know

Me&My - Dub i dub

No Mercy - Where do you go

Haddaway - What is love?

Och ibland så undrar jag varför jag aldrig ville dansa med Gustav. Framförallt undrar jag varför jag är sån fortfarande? Nu gäller det väl kanske inte en mellanstadiedans, men ändå. När det väl kommer till kritan har jag nog ganska svårt att förstå att det är mig folk är ute efter. Jag blir helt och hållet dum i huvudet. Har alltid blivit och kommer väl antagligen alltid att bli dum i huvudet och inte förstå. Uppmärksamhet kan vara det värsta i världen, faktiskt. Fast ändå så jävla gött när man väl förstått att det är sådär det ligger till. Att det finns någon för alla...

Vi avslutar med den bästa av de bästa mellanstadiediscolåtarna: