Igår kom jag till den viktigaste insikten i mitt liv när en kompis till mig frågade om jag kunde se han och hans flickvän som ett par, som dessutom passar ihop. Mitt enkla svar var nej. Nej. Jag kan inte se det. Jag förstår faktiskt inte alls hur det kan gå ihop. Men det är fan inte min sak att bestämma. Om de är lyckliga, vilket är det jag hoppas på, och bara de mår bra så är det väl ett helt okej förhållande. Jag tror inte man ska bry sig om så mycket vad alla andra tycker och tänker. Om man nu känner att det finns nån slags fysisk attraktion två människor emellan, varför inte göra slag i saken? Det kan ju inte bli värre än att den ena går hem och man näst intill aldrig ses igen. Det kan också bli början på ett helt nytt liv.

Jag tror inte att detaljerna gör helheten. Däremot tror jag att detaljerna kan hotta upp precis vem som helst, och då finns det nog lite kärlek till alla. Om man vågar se det.