Jag har förstått att övertalningskampanjen har börjat nu, vänner. Jag förstår att ni vill att jag ska stanna och inte flytta. Men det är på dethär viset: Skövde finns alltid kvar. Jag kommer alltid åka hit när jag vill åka hem. Även om mitt hem ligger nån annanstans så är Skövde alltid hem.

Och jag vill flytta. Av många anledningar. Men mest av allt vill jag flytta för att jag vill läsa. Jag vill inte gå och torka bajs och bädda sängar och tömma papperskorgar. Jag tycker inte att det är ett vidare gött liv. Om det är nåt som är gött så är det att plugga, ta dagen som den kommer och leva lite mañana. Och det känns som min grej för tillfället. Och jag vill inte plugga i Skövde, för det är inte nån studentstad. Jag vill inte flytta till en helt ny stad och börja om EN GÅNG TILL. Då finns det inte så vidare värst många alternativ kvar, Halmstad, och det fan inte fyskam. Iaf inte det ena halvåret.

Men dethär är inte enbart enkelt. Det är inte med nån slags lättnad och superstark vilja att flytta härifrån som jag gör det. Fast ändå är det det. Om man ändå kunde få vara på båda ställena samtidigt, leva de båda liven samtidigt och på så sätt känna sig nyttig och behövd på båda ställena samtidigt. Fyfan, dethär är bara ett långt och plågsamt adjöken. Bara det att det denhär gången är på riktigt, och inte bara att flytta sitt gamla sletna rum 25 mil. Denhärgången är det mitt hem som flyttar. Mina möbler, mina saker. Mitt hem. 25 mil bort. Ifrån mitt hem...

Idag har det vart så jävla busenkelt att heta Emma Sofia Vilhelmina Lilja.

Jag vaknade och hade tamigfan inte ett jävla skit å göra. Försökte få med mamma att åka till IKEA (bara på kul) men hon va så svårflörtad att det inte blev nån IKEA-trip. Sen försökte jag få med min pappa att spela golf, men intefan blev det så heller. Då ville jag åka hem till mig. Och det gjorde jag, och i ren protest mot att vara sysslolös gick jag ut och sprang. Först till Volvo, sen via regementena vidare genom stan och sist genom boulonger och hem. Det blev en ganska trevlig runda. Och efter det så lagade jag mat, och det blev bra. Chili-lax med couscous och cremefraiche (kan nån komma på ett lätt sätt att komma ihåg hur detdär stavas) med rödlök och vitlök.

Nu stinker jag vitlök, är mätt och har precis kommit på att jag ska jobba om 45 minuter. Jag har alltså inte varit sysslolös idag. Jag har varit himla aktiv och kommer så vara hela kvällen. Vila, det får man göra när man går hädan.

Adjöss.

Igår fyllde min vän Joniz, Keiko, Ketchup, Jonna, Hannis, Illmarie och sist men inte minst Johanna år. 21 tuffa bast. Jag hade inte tid att uppmärksamma denna bemärkelsedag då min mobil var död, jag jobbade och spelade golf. Jag ber om ursäkt Johanna, men jag tillägnar hela dethär inlägget dig. Du är värd det, helt klart.

Hon kallas mest av allt för JK, men kärt barn har hur många namn som helst. Och hon lyssnar på allihop!