Alla inlägg under juli 2008

Av Emma - 30 juli 2008 22:42

om jag hade blivit med barn den dagen jag började blogga, så hade jag nu varit höggravid. Men det blev jag inte, men jag kan ändå konstatera att det är liksom 8 månader sen.


Jag har fruktansvärt svårt att skilja mig från min bloggbebis. Precis som alla andra bebisar. Håkan tyckte jag skulle skaffa en. Det vill inte jag. Men ändå. Det är fan det enda jag tänker på för tillfället. BARN! Nej, det är inte normalt. Inte nu. Och det är framförallt inte optimalt nu. Stabila förhållanden och sånna grejer är väl kanske nåt som kan vara bra att tänka på om man nu ska skaffa sig en kotte. Och kanske en utbildnig och lite världsvana. Mitt största problem är vad jag ska ha på mackan, jag tror inte en bebis passar in i mitt tänk.


men ÄNDÅ! Min mage är galen. Den tror den ska befrukta sigsjälv. Det ska den inte. Inte än på några år.

Av Emma - 30 juli 2008 17:02

sjuka nyheter gillar jag.


dethär är väl förvisso inte sjukt. Men lite kul är det allt. Kinesiska pandaparken och forskningscentret Chengdu har visat porr för att få pandorna intresserade av varandra för att inte utrota arten. Nu har fyra pandabebisar fötts.


- Jag tycker det är sött. Fler bebisar åt alla i alla raser.

(det är mycket bebisnack nu, Emma Lilja.) 

Av Emma - 30 juli 2008 15:20

det har gått ganska många dagar sen sist. och den enda, och ganska enkla, anledningen till det är att det har varit alldeles för fint väder för att blogga. Man har liksom lite annat för sig när det är 30 grader varmt ute. Man kan jobba, t.ex Och man kan sola. Och bada. Och simma. Och spöa pappa på 25 meter fritt. Och träna. Och så kan man gå ut, på vilken veckodag som helst i stort sett. Och allt detdär har jag gjort.


Jag har liksom haft ganska trevliga dagar den senaste tiden. I lördags var Pärlan, Håkan och jag på Husaren. Det var en kväll som var jävligt go. I söndags morse vaknade Pärlan och jag hemma i min bastu. Sen åkte vi till hennes soldäck och gjorde situps och armhävningar och badade i vattenspridaren på hennes gräsmatta. Förövrigt är det jävligt kul att våran lärarvikarie som vi hade i fyran fortfarande kommer fram och hälsar på mig. Och liksom kramar om mig det hjärtligaste han kan och säger hej "Emma, fan va du är snygg". Ja, vafan ska man säga? Jag va nio år på den tiden, jag hoppas att utvecklingen har gått åt rätt håll. 


Jag har lärt mig att en milliliter blod väger ett gram.


Jag har pratat båtar med Lidköpingskillar. Det är inte mitt bästa samtalsämne. Jag gillar mest att flyta med. Och jag ska inte ljuga, jag gillar att flyta med när det gäller allt, därför kanske jag BORDE lära mig mer om båtar så att jag kan berätta varför det inte är min grej att prata knop och Kållandsö runt och distanser och bränsleförbrukning. 


Jag har sovit under bar himmel. Jag rekomenderar det.   


Jag har burit stolar. 500 stycken ungefär, och jag har burit bort dem också. Och för det fick man titta gratis på Rhapsody in Rock, vilket är helt sinnessjukt bra, och 1500 spänn till laget. Det va helt klart värt det. 


Men mest av allt har jag tänkt på att jag snart ska flytta. Och jag vet ingenting om när eller hur. Och det är inte riktigt opimalt. Och eftersom jag vet att ni läser. Kära halmstadvänner, skulle ni kunna tänka er at hjälpa mig att bära lite grejer när det blir dags?



Av Emma - 24 juli 2008 19:30

Igår kom jag till den viktigaste insikten i mitt liv när en kompis till mig frågade om jag kunde se han och hans flickvän som ett par, som dessutom passar ihop. Mitt enkla svar var nej. Nej. Jag kan inte se det. Jag förstår faktiskt inte alls hur det kan gå ihop. Men det är fan inte min sak att bestämma. Om de är lyckliga, vilket är det jag hoppas på, och bara de mår bra så är det väl ett helt okej förhållande. Jag tror inte man ska bry sig om så mycket vad alla andra tycker och tänker. Om man nu känner att det finns nån slags fysisk attraktion två människor emellan, varför inte göra slag i saken? Det kan ju inte bli värre än att den ena går hem och man näst intill aldrig ses igen. Det kan också bli början på ett helt nytt liv.


Jag tror inte att detaljerna gör helheten. Däremot tror jag att detaljerna kan hotta upp precis vem som helst, och då finns det nog lite kärlek till alla. Om man vågar se det.

Av Emma - 23 juli 2008 22:30

Huset jag växte upp i ligger inte ens 50 meter från Orkanvallen. Orkanvallen är min hemmaplan. Har alltid varit och kommer alltid att vara. Det är ett av de ställen på jorden där man alltid kommer känna sig både välkommen och behövd. Det är hemma. Jag har alltid varit mycket på Orkanvallen. Det var det självklara stället att ta sig till när man ville umgås. När vi var lite yngre så  spelade vi fotboll och brännboll, vi tittade på molnen och vi badade i vattenkanonerna. När vi blev lite äldre så sprang vi nakna i vattenkanonerna, vi rullade oss i gräset, vi hånglade i mittcirkeln, vi gömde oss i träden, vi pallade körsbär och vi lärde känna de som var lite äldre.


Under alla dessa år kan jag bara påminna mig om att det kliade på kroppen. Allt jag gillade slutade i en enorm och vansinnig klåda. Idag vet jag vad det är. Men ändå kan jag inte sluta att tänka på det; allt jag tycker om gör sig påmint via nåt slags obehag. Varför är det så? Varför kan inte allt vara rosa, ganska fluffigt och jävligt enkelt?

hm.

Av Emma - 23 juli 2008 22:17

förövrigt har jag denhär låten på hjärnan idag. och det är irriterande. även om låten kanske är bra så vill jag inte erkänna det.

Av Emma - 23 juli 2008 21:49

Jag tror jag har sagt det förut. Men fanimig, vänner. IDAG HAR JAG NAMNSDAG.


och det har jag firat med golf. och imorn ska jag spela golf. och sen ska jag jobba hela helgen. och sen ska jag spela golf. och sen jobba. och sen på fotbollskickoff. och sen jobba och sen efter det ska jag flytta. Och nu vill jag flytta ner till Halmstad igen. Jag har tydligen vänner kvar. Det va skönt att höra.


Idag är det en deppens dag. Min föredetta kollega Hjalle dog i måndags. Vi var inte direkt nära vänner överhuvudtaget, men visstfan spred han lite glädje omkring sig. Hjalmar, jag hoppas innerligt att du har det bra nu.

Av Emma - 21 juli 2008 23:09

man känner sig jävligt omtyckt när man ser sigsjälv på bild och nån riktar fingrarna som en pistol mot huvudet.


i övermorrn skrattar jag nog bara åt det. men detdär påminner mig bara om en massa saker jag inte riktigt vet om jag gjort eller inte. och det är inte bra. alls...

Skapa flashcards