Okej. Jag stod i mål. Vi vann. Vi var faktikst grymma idag. Jag kan stå om nöden så kräver både på fredag och söndag. Jag är inte så bitter som jag var innan. Det bästa är att vara en del av laget, och det råkar man ju vara även om man är målvakt. 

och i ärlighetens namn, det är inte så jättetråkigt när det går bra.  

Jag kan härmed meddela att det hemliga kärleks-alternativet inte längre är nollställt. Det finns nån därute som kryssat. It made my day.

Idag ska jag stå i mål igen. Jag tycker verkligen inte alls att det är roligt.

Det är inte roligt. Vad som däremot är roligt är att spela ute. Att kriga. Att få göra det man tränar på. Jag hoppas verkligen innerligt att dethär är den sista gången. För fyfan va tråkigt det är. Men man kan inte göra mer än sitt allra bästa och lite till. Och det ska jag göra, efter det att jag har lipat och gnällt klart. Nån annan som kanske vill stå andra halvlek?
Så, nu har jag lipat och gnällt klart. Nya friska tag.

Nu, till det ofattbara. Madonna fyller 50 iår. HAJJA att hon är ganska fräsch för att vara halvägs till hundra.