nånstans i mitten av mina tonår så gick jag och bästisjohanna på the ring på bio. det var det värsta jag gjort i hela mitt liv. jag pallar inte den filmen. jag gör inte det.

nu blev jag skiträdd för en reklam för gainomax recovery. uh! jag gillar't inte. sen att jag somnar till filmer som saw 1,2,3 och 4 ja det är ju en annan femma. the ring är fortfarande det vidrigaste jag sett. 

Såhär ser de två senaste meddelandena i min inbox på facebook ut:
Jag skriver såhär i ett meddelande till John Svensson: haha. ingen är väl fördomsfri. Jag önskar jag kunde vara det. I vintras när jag var i Åre så sa en kille till mig "sluta med dina fördommar, Emma. Dom passar inte in på din image. ALLS" det tog.

nej, jag bara undrade. Känns som viktigt.

Nej, inte kul å jobba. Men kul å facebooka på jobbet

John Svensson svarar såhär:

Japp... å jag ser dessutom på hockey nu..
Nej du verkar inte vara den som dömer utan att ta reda på fakta...
Är du den perfekta flickvännen?

sen är alla meddelandena slut. MEN... 

KLARTSOMFAN jag inte är. Ingen är perfekt. Inte ens jag, HÖR OCH HÄPNA!

på femman just nu:
Måste man verkligen erkänna att man har varit otrogen i tv?

Måste man vara otrogen över huvud taget. Jag mår så jävla dåligt över sånt. Om man märker att man inte kan hålla sig till EN, varför ska man då envisas med att smyga? Det är bättre att såra schysst än att ljuga smutsigt.

fyfan va Claes Malmberg är rolig. I Skåne finns inga dildos. Man ligger enbart med varann när rapsen blommar och det mest romantiska man kan göra är att gå ut i den bördiga jorden och kolla på betorna.

Ta mig till Skåne, och gör mig till kung!

Okej. Världens bäst placerade fotbollsplan ligger i Ekedalen. Och där har vi varit idag. Ganska synd att gräset var en decimeter högt och att det va okritat. På många ställen i vårt avlånga land märks det hur djävulskt oprioriterat damfotboll är. Ekedalen är ett av de ställena. Dessvärre.

Men vad spelar det för roll. Vi har varit så sjukt dåliga på att göra mål i vårat lag. Vi missar friläge på friläge och ve grämer oss som fan. Idag vann vi med 7-0. Och vi hade kunnat göra fler mål. Och det känns skönt att inget på något sätt var perfekt. Jag har sånna jävla skoskav. Å så lånade jag mammas tofflor när jag åkte hem till mig. Så nu har jag skoskav på tårna också. Men förihelvete. Det gör inte ett skit.

Det är varmt. Solen skiner. Jag ska till Halmstad och hämta min iPod om 5 dagar. Fotbollen går bra. Golfen går bra. Mina vänner är grymma. Och jag har fått lägenhetserbjudande på 2 lägenheter.

Låt maten tysta mun. SKITSNACK!

pappa har bytt låt. Denhär är fin att steka pannbiff till. 

Jag ska samlas om en timma.  Jag sitter här i trosor och ett linne.

Känns som om jag är laddad till tänderna. 

Idag har jag fått bestämma vad vi ska äta. Denhär gången besämde jag inte blodpuddig, inte fiskbullar och inte potatisbullar. Till allas stora glädje. Jag bestämde pannbiff. Som pappa ska göra. Så långt är alla nöjda. Sen bestämmer jag potatis. Då går mamma och Magnus till varsitt hörn och tjurar, medans pappa och jag dansar på köksbordet. I min familj kan man aldrig äta nåt som alla tycker om. Det kommer GARANTERT stå antingen en kastrull med pasta eller ris bredvid potatisskålen. Pappa står just i detta nu och skalar potatis bakom min rygg. Stackarn. Jag tänker inte hjälpa till et dugg. Jag bloggar ju. Han sjunger en ganska bra låt.

Här uti norra Bohuslän, här växer inga päronträn. Här växer bara kolja och makrill och ruten sill. Han verkar inte vara alltför nere.

Det finns någrastycken i min närhet som tycker att jag är sjuk. I min natur sjuk. Jag är helt enkelt en ganska störd människa. Det är okej för mig. Jag vet att jag inte är det. Jag är bara dotter till min far. Och det är sött. Sådetså.