I morse var jag ganska väck. Mamma kom in till mig och sa godmorgon. Jag trodde det va söndag. Klockan var halv åtta på en måndagmorgon. Jag har blivit bestulen på en hel jävla dag. Nu klagar jag inte på en enda dag av de jag haft i Halsmtad men om man är bakfull och död i nästan ett helt dygn, ja... då kan man, med ganska enkel matematik, räkna ut att man missat en dag.

Idag kom min vinnarskalle väl till pass på jobbet. Det finns liksom en match jag vägrar att förlora. Vem vill förlora mot döden, när det gäller någon annans liv? Jag känner inte att det är min grej, och det är den sista matchen jag vill torska. Jag skulle nästan kunna säga att jag älskar att förlora i TP som jämförelse med hur mycket jag hatar att förlora mot döden. När två personer stått och kompirmerat 500 gånger kan man tycka att hoppet är ute. Men jag vägrar. Varför förlora när det ger utslag på skärmen? Tillslut fick jag tillbaka en svag puls. My ass. Skam den som ger sig. Glöm aldrig det.

"Tvålar i vackra färger" Det var tre orangea tvålar och tre gall-gröna tvålar på bild i tidningen. Vackra färger? Sen NÄR blev orange och grönt vackra färger? Det är kanske lite coola färger. Men vackra färger? Nej. Vackra färger är vitt och rosa, när himlen är sådär blå som bara himlen kan vara. DET är vackra färger.

Jag blir så jävla trött på folk som anser att orange överhuvudtaget är vackert. Det är ju så gräsligt så man vill spy.

Närfan ska jag sluta frysa?

Men det var ju så förbaskat trevligt alltihopa. Jag kan inte prata skånska, men jag kan ju digga till skåningar. Utan problem.

Vad hade dendär konserten/spelningen/framförandet varit utan oss? My ASS. Vi gjorde ju hela stället. Och det var stort.

Det var en stor helg rakt igenom. Och till sist kan man konstatera att storslagna vänner är det bästa som finns.

Gud va jag saknar dethär livet.

Vad gör man åt handsvett? Jag har aldrig haft det innan...

Jag har anlänt, kommit hem och kommit bort. Men jag är åtnimstone här. Och det är FINT väder. Strålande sol, klarblå himel och god öl. Ölen hör väl förvisso inte till vädret, men det är ju helt klart en stämningshöjare.

Ikväll ska jag till Zingo, Bingo, Bongo, Mongo. Kärt barn har många namn. Men vi kommer ha jävligt trevligt, och det är ju huvudsaken. Klädångest har jag. Inget är tillräckligt coolt. Som vanligt. Inget är coolt nog för mig. Jag är så jävla cool.

Denhär stan är nog lite coolare än Skövde, men intefan är den tillräckligt cool för mig. Men den duger ju. Det gör den...

Idag är det vår i luften. Mycket vår. Och det är så himla mycket annat som andas vår. Det var det ljust när jag gick upp kvart i sex. Imorse när jag åkte bussen till jobbet, pigg som en mört, så var gatsoparna redan ute. Klockan var inte mer än halv sju, snacka om pigga mörtar.  Igår tränade jag fotboll i shorts och t-shirt. hade väl FÖRVISSO underställ under (och JA, jag vet att det är skitfult med rosa) men vad spelar det för roll? Inga långbyxor, ingen långärmad, ingen mössa, inga vantar och framför allt ingen halsduk. Det va värme i luften. Vår, skulle man ju också kunna kalla det. Nu vill jag bli kär, så man kan få sånna vårkänslor också. (Ganska kul, och bra, att jag hann läsa igenom den meningen. Annars hade det stått fårkänslor)

En annan sak som är vår är att jag kisade när jag gick på stan, nyss. Alla stadens gator är torra och sopade, och jag upptäckte det. Och jag har ätit nya magnumglassen på resecentrum. Sånna saker gör man bara på våren. Imorgon ska jag möta våren i Göteborg, sen vidare till Halmstad. Men där är det väl redan sommar? Eller nej, It's always spring in my heart.

Jag slutar med ett jävlgit bra citat
Emma. Vet du vart dendär maten du äter lägger sig som allra värst? På ÖGONEN. Innan klockan är tre så kommer du säga att du är sömnig.

NU ska jag hämta min mobil. Det är roligt.

Idag, när jag gick hem från träningen, så kändes det som att fötterna försvann. Marken öppnade sig och jag var tvungen att slänga mig baklänges på gatan och få mina fötter masserade. Men allra helst skulle jag ju vilja slänga mig baklänges i soffan, få vindruvor inpetade i munnen av någon som tycker jag är den finaste som går i ett par skor, som man får ont i fötterna av, samtidigt som världens bästa zonterapeuter masserar mina stackars fötter och trycker på alla onda ställen.

Precis så känner jag mig. Och så längtar jag jättemycket till fredag.

Idag har jag visst sagt att jag ska gå ner tio kilo innan sommaren.

Det är väl inte annat än att börja. Så nu sitter jag här. Har precis tränat fotboll en liten stund och gått hem från träningen, genom halva stan. Jag käkar Keso med banan och ananas. Det är gott än så länge.

Jag älskar att svettas, och på fredag vill jag spela spel.