Jag älskar mitt jobb. Speciellt när patienter smittar en med diverse sjukdomar, t.ex maginfluensa.

Vad har det varit för väder?

I fredags var det gräspremiär med shorts och träningsjacka. I lördags snöstorm och idag golf i t-shirt och jeans. Kan den som bestämmer över vädret vara snäll och bestämma sig. Det här med väderskiftningar är inte hälsosamt.

Jag har haft en helt sjukt trevlig helg, förövrigt. En träning, en match och en jävla massa skratt. Bra musik och hemliga uppdrag. Och en vapendragare som säger: Jag är egentligen arg på dig, bara att jag glömt att tala om det.

Vad vore man utan vänner?

Vad vore man utan Team 38?

Om 24 minuter åker jag på träningsläger. För två år sen var vi i Borgunda, förra året var jag inte med, men då var laget i Danmark. I år ska vi ända till Hökensås. Det är förfärligt härligt.

Inte en enda krona i världen skulle kunna vara mer värd än du.

Dethär kan vara det absolut roligaste i tv-historien.

hooked on human touch.

Det har varit en ganska jobbig vecka. En riktig jävla skitvecka rent ut sagt.

Emma Sofia Vilhelmina Lilja. Det är jag. En rosa drömvärld med bara en jävla massa roligheter, det är där jag lever. Problem finns inte där. Allt är bara ulligt, gulligt och jävligt fluffigt. Ganska enkelt. Inga krav. Allting som jag vill kan jag göra. Och sen så krashlandar man i verkligheten. Kan ni tänka er att jag har stött på problem? JAG, liksom? Jag är ju den mest öppna och mest okomplicerade människa som finns. Finner mig i nästan allt, och hatar allt vad konflikter heter eftersom jag aldrig ställs inför några. AHMEN klartsomfan jag ska få problem. På jobbet av alla ställen. Och nu ska ni få höra mitt problem. Jag får inte vara Emma Sofia Vilhelmina Lilja på mitt jobb. Eller får får jag väl, men jag kan inte. För då har jag inget jobb kvar. Man kan inte vara evigt glad och skrattig, man kan inte sitta i en stol och se ut som en förslappad tonåring (även om man är lite över 20). Man måste ha en proffesionell inställning till sitt yrke. Och det har jag, fast på mitt sätt. Jag lyssnar som allra bäst när jag sitter skönt. Jag mår bra när jag skrattar och ler, då känner jag mig trygg. Men det passar sig inte när allt man gör kan leda till en annan persons död. Nej. Därför fick jag prata med chefen. Skärp dig eller skit ner dig. Det var väl så det lät ungefär.

Det hade väl varit annorlunda om jag hade gjort något som var precis värdelöst. Men så är det ju inte. Det är ju bara så illa att jag inte kan vara min egen person. Helt plötsligt inser man ju att det är inte riktigt rätt att jobba inom sjukvården när det tar bort en del av ens personlighet. 

Jättekonstiga och jätteannorlunda tankar. Just nu tänker jag bara;
Måndag till fredag

Åtta till Sjutton

Fan va gött. 

Jo. Jag skriver blogg. Och jag funderar.

Idag har livet tagit helt andra vändningar. Gräset är inte grönare på andra sidan, men det kan vara saftigare. Sjuksköterskeprogramet kan fara åt helvete. Jag ska bli socionom. I alla fall denhär veckan.

en gång för längesen pratade jag om att jag inte alls skulle avslöja mina planer i bloggen. Vad tänkte jag med när jag skrev nåt sånt? Om jag inte gör det har jag ju liksom inget viktigt alls att skriva om.

Lovestrike!

Idag är jag glad. Innifrån och ut. Det är väl inte direkt så det strålar lycka och välmående om mig, men fan. Jag är lycklig. Jag känner det. Och jag vet precis vad det beror på, och det är inte vädret.

Tillsist kan jag tillägga att det inte finns någon i hela världen som är perfekt. Därför kan man ge alla en chans, man behöver inte ens fundera.

Man får vara precis hur mycket bög man vill, jag har inga som helst problem med det. Men när man som man börjar använda läppglans, då vet jag fan inte om det är okej längre.

Vaselin går bra, men det ska man i så fall ha i röven om man är kille.