Jag vet inte hur många av er som känner till Murphy, men det gör iaf jag.

Och jag lever nåt slags motsatsvärld just nu. Och det gäller i precis allt, utom fotbollsspelandet. För tillfället har jag en himla oförmåga att peta in bolljäveln i mål. Men, ja. Murphy säger "Om någonting kan gå fel, så kommer det förr eller senare göra det". Jag säger "För tillfället går så mycket rätt, så snart kommer det ett bakslag".

Jag kommer ihåg när jag på högstadiet gjorde sånnahära gubbar (",)

Fan va cool man va då.

Alles. Ridå

Nu är det helt klart. Jag kommer aldrig någonsin, på riktigt, ha tur i kärlek. För jag har tur i tamigfan precis allt annat. Ett litet exempel. Förra veckan såg jag en liten dam med ett par så blåa skitsnygga chinos på sig. Jag blev så sugen på dessa så jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Jag sökte på blåa chinos på internet. Inte en enda jävla träff. Jag kände mig kass, och trodde mitt slag var förlorat. I förrgår gick jag på stan i det fina vädret. Jag hittade en vrååålsnygg klänning som jag la undan. Men jag letade egentligen efter dedär jävla chinosarna. Ingenstans fanns dom att finna. Depp. Så idag. Bror och jag var på stan och åt glass på torget. Ganska mysigt, om jag får säga mitt. Sen, när glassen var uppäten, bestämde jag mig. Jag ska hitta byxjävlarna. Och trofan att jag gjorde det. När jag precis gett upp hoppet och började prata lite med Johanna på GinaTricot slängde jag ett öga över axeln. DÄR HÄNGER DOM! men HAJJA va glad jag blev.

Instikt: Jag har idag kommit å tänka på en låt jag lyssnade på nångång när jag va 13. Feven - Dom 10 budorden. Hon sjunger endel kloka saker om hiphop. Som att man inte ska spela ghetto när man har det bra ställt t.ex Det låter väl klokt. Så det gör inte jag. Jag ghettoar inte det minsta.

Utsikt: Solskenstorget i city.

Om man umgås så interagerar man, man aktiverar varandras hjärnor, hjärtan och svettkörtlar. Man behöver inte ligga med alla man umgås med, men när man umgås med någon överhuvudtaget, då tycker i alla fall jag att man kan visa att man vill.

Detdär stycket är hämtat från föregående inlägg. Jag menar inte att man vill ligga med alla man umgås med. Långt ifrån. Det jag menar är att när man umgås med andra människor så kan man ju visa att man verkligen vill umgås. Om jag hade velat prata utan att få svar så har jag en skitbra Yucka-palm. Syre-Koldioxiutbytet fungerar ju så mycket bättre med en växt än med en människa, också. Men oftast umgås man ju för att man har något gemensamt. Ibland är det ett liv, ibland är det en vän. Oftast så är det så att man umgås just för att man vill.

Här sitter jag. I mitt soffhörn. Jag är som Homer i Simpsons. Jag har en grop. Jag står för gropen, jag sitter i gropen. Jag lever och hänger med gropen. Jag och gropen är som ett. MEN. I denhär gropen har det kommit så många vettiga inlägg om både ditten och datten. Det var dock ett tag sen jag fick till ett såntdär kanoninlägg som jag själv läser om och om igen. Vart har min bloggnerv tagit vägen?

Jag kanske inte har någon bloggnerv. Men jag har endel viktiga saker att säga. För det första. Att umgås med någon är inte på något vis sätt samma sak som att vara på samma ställe. Om man umgås så interagerar man, man aktiverar varandras hjärnor, hjärtan och svettkörtlar. Man behöver inte ligga med alla man umgås med, men när man umgås med någon överhuvudtaget, då tycker i alla fall jag att man kan visa att man vill. Annars kan man likagärna skita i att ses, göra slut eller bryta den tighta vänskapsrelation man har. Vänner, partners och kompiar är alldeles för värdefulla för att förgås. För det andra. Det är alltid för tidigt att ge upp, men aldrig för sent. Ibland kan det däremot vara fruktansvärt dumt att försöka. Om man är fler än en person i ett beslut krävs det att alla gör sitt bästa för att resultatet ska bli bättre. För det tredje. Man måste våga släppa taget för att kunna flyta med och se vart livet tar en. För det fjärde. Jag saknar min iPod.

Och detdär fjärde var väl egentligen det viktigaste. SÅDETSÅ! 

Att man kan vara såhär trött.

...och det var väl allt jag hade att säga. Eller nej. Jag är glad och lycklig, och Pärlan har en snygg bil. Marstrand i sommar är ingen omöjlighet. Vad mer kan man önska av livet? Några hundra tusen på banken och ett beslut. Men det är smågrejer. Innifrån och ut är jag glad. Och det är huvudsaken.

Jag har tackat nej till en lägenhet, igen. Vad håller jag på med?

Det är så roligt att man kan kolla hur folk kommer in och hittar till just min blogg. Det råkar ju vara runt 45 besökare om dagen. Jag har inte en aning om vilka dehär 45 är. Jag tror jag kan lista ut några stycken, men det är ju långt ifrån alla. Så nu har jag varit inne och kollat på besöksstatistiken. Där står det inte med namn och datum vilka som tittat. Men det står hur folk har hittat hit. Alla som äger och har en blogg borde göra det. Det finns folk som googlar mig. Och min blogg. I sökfältet står det "emma lilja blogg" och "emma lilja skövde" Vilken egoboost. Det är ju inte klokt. Jag behöver inte sånt. Mitt ego får växtvärk.  Man har tillåmed hittat till min blogg genom att söka på Maratonvägen i Halmstad. Vissa klickar in hit från Johannes blogg. Och andra från bloggkartan.se. Skriver man om en liten ort, t.ex Ödåkra. Ja.. då kommer jag finnas med på den som söker på bloggar om Ödåkra i bloggkartan. Jävligt praktiskt om man vill bli läst. 

Men nu till summeringen. Dessa alternativ står endast för 13 besökare den senaste veckan. Den senaste veckan har ju flera hundra läst dethär. Hurfan hittar folk hit? Det borde ju vara så att det krävs en direktlänk.

Jag tycker detta är roligt. Jag får blogghybris och funderar på att sluta blogga nu. Folk googlar mig. MIG! Det trodde jag inte nån annan än jag gjorde. Det är ju sjukt...

Jag berättade för Fia att jag var lite nere. Å så bad jag henne att hon skulle skriva en solskenshistoria som gjorde mig på bättre humör. Det gjorde hon. Men det var väl kanske ingen solskenshistoria. Det var mest bara jävligt konstigt. Anledningen till att det blev som det blev var för att jag hade tagit bilen till förfesten och var tvungen att lägga i pengar i automaten. Och det är sant. Varsågoda:

Jag kan berätta om den gången sofia och sandra kom sent till en fest på GT som hölls av en viss magnus. Vi kom dit vid tiotiden och började dricka.... på festen fanns en viss emma som tyckte en "viss slags möbel" var snygg. av någon anledning kom inte emma och sofia in på något uteställe den kvällen så de gick för att ta hand om en viss dennis som däckat redan innan sofia och sandra kom! han sov! då skulle emma följa sofia hem i sällskap av en "viss slags möbel". när det var gjort var en "viss slags möbels" kommentar till emma att sofia var pratsam (typ). den natten sov emma hos en "viss slags möbel" och den enda kommentaren hon gav det hela dagen efter var: han var len.

Sofia (å så en liten sol) säger: en sak till!! jag anser att du av alla männsikor är den som kommer leva lyckligt i alla dina dagar!!!

Men WHAT! Lilla stumpan. Du har iaf lyckats att göra min dag lite bättre. här kommer bloggens fösta och enda smiley :)