Det här en en jättetrevlig låt. Och eftersom jag skrev så fint om mamma och hennes tålamod i förra inlägget så tillägnar jag denhär låten till pappa. Jag tycker han förtjänar det. 10000 Motherfuckers heter den. och det är Jason Mraz som sjunger. Jason, som för 2 år sen kom ut med I'm yours första gången har inte har blivit uppskattad förns nu, när versionen som spelas på radio tillåmed är sämre än den första.

Alla borde lyssna mer på Jason.

Dethär inlägget skriver jag ENDAST OCH ENKOM av anledningen att det ser så himla dumt ut om man lägger in tre youtubeklipp på raken.

Så nu ska jag berätta om när jag var liten och min mamma behövde energi, eftersom jag var ett väldigt krävande barn. När jag kört runt med mamma överallt, och spelat hundranittio olika spel (för det var det enda jag ville göra när jag va liten) och vunnit i varenda ett, helt utan att fuska, så behövde mamma energi eller kanske en liten paus. Jag var somsagt jävlgit jobbig. Vann jag inte i spelen gick det inte å prata med mig, jag smällde i dörrarna så dom hoppade av gångjärnen, jag skrek och gormade och var egentligen en riktig snorunge. Men jag kunde vara ganska gullig också. När mamma hade blivit sådär jättetrött på mig så la hon sig oftast på soffan, å då fick jag dåligt samvete för att hon inte orkade leka längre. Du kunde jag gå fram till soffan för att först säga förlåt, och så förlät hon mig för att jag va så söt. Sen frågade jag (samtidigt som jag stack fram mitt pekfinger) behöver du ladd? Och om hon behövde det så satte hon sitt pekfinger mot mitt å så sa vi ladd ladd ladd. Tillslut var hon så laddad att vi kunde laga vattenmat och bjuda Elin på det, eller åka rullskridskor, eller spela ytterligare ett spel, eller gå till Linus och Ulle, eller spela fotboll, eller badminton, eller göra snögubbar, eller gå en promenad i på berget, eller plocka blommor eller nåt annat idylliskt man kan göra i Skultorp.

Jag hoppas jag får barn helt utan vinnarskalle, som helst av allt bara vill sitta still och samla frimärken. Får jag en unge som är som jag hoppas jag att det finns en tålmodig pappa. Jag känner att jag är helt  lost på hyperaktiva barn.