Jag vet inte hur många av er som känner till Murphy, men det gör iaf jag.

Och jag lever nåt slags motsatsvärld just nu. Och det gäller i precis allt, utom fotbollsspelandet. För tillfället har jag en himla oförmåga att peta in bolljäveln i mål. Men, ja. Murphy säger "Om någonting kan gå fel, så kommer det förr eller senare göra det". Jag säger "För tillfället går så mycket rätt, så snart kommer det ett bakslag".

Jag kommer ihåg när jag på högstadiet gjorde sånnahära gubbar (",)

Fan va cool man va då.

Alles. Ridå

Nu är det helt klart. Jag kommer aldrig någonsin, på riktigt, ha tur i kärlek. För jag har tur i tamigfan precis allt annat. Ett litet exempel. Förra veckan såg jag en liten dam med ett par så blåa skitsnygga chinos på sig. Jag blev så sugen på dessa så jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Jag sökte på blåa chinos på internet. Inte en enda jävla träff. Jag kände mig kass, och trodde mitt slag var förlorat. I förrgår gick jag på stan i det fina vädret. Jag hittade en vrååålsnygg klänning som jag la undan. Men jag letade egentligen efter dedär jävla chinosarna. Ingenstans fanns dom att finna. Depp. Så idag. Bror och jag var på stan och åt glass på torget. Ganska mysigt, om jag får säga mitt. Sen, när glassen var uppäten, bestämde jag mig. Jag ska hitta byxjävlarna. Och trofan att jag gjorde det. När jag precis gett upp hoppet och började prata lite med Johanna på GinaTricot slängde jag ett öga över axeln. DÄR HÄNGER DOM! men HAJJA va glad jag blev.

Instikt: Jag har idag kommit å tänka på en låt jag lyssnade på nångång när jag va 13. Feven - Dom 10 budorden. Hon sjunger endel kloka saker om hiphop. Som att man inte ska spela ghetto när man har det bra ställt t.ex Det låter väl klokt. Så det gör inte jag. Jag ghettoar inte det minsta.

Utsikt: Solskenstorget i city.