Varför blir det inte som jag vill idag?

Jag vill ut och smaka på vårluften. Jag vill sätta mig och dricka fyra öl och prata skit och öva på det sociala samspelet. För det behöver jag. Jag känner mig handikappad och skittråkig bland folk. Jag är hellre tyst i ett hörn, numera. Jag tvivlar på min sociala kompetens. Det som alltid har varit min starka sida. Jag håller på att bli nån annan.

Om jag skulle va en ängel
och om jag gärna spela mespop varje kväll
och om jag klara av de bra,
då skulle de inte va jag.

Det va ju skitkul å gå ut igår.  För jag kom ut. Jag gick ut och jag hade det trevligt :) Först gick vi in. Jennie, Milla och Jag. Det va trevligt. Sen försvann Milla med Andreas, en militär från Malmö. Sen försvann Jennie med sin pojkvän Jocke. OCH, efter det hittade jag Mimmi, Sanna, Fanny och Elin. Man var i himmelriket, vänner är bäst. DET va inte illa. Snarare tvärt om.

Sen avslutades kvällen i ett halvmilslångt maraton i högklackat. Jag rymde ifrån en militär och idag mår jag inte bäst. Men vet ni? Det gör inget.

Justdet, vänner. Igår köpte jag bikini x2. OJ vad jag är nöjd över det.

Jag längtar efter våren, det är ett erkännande.

Ikväll vill jag göra nåt kul.

Denhär dagen har varit konstig från första sekund. Jag missade bussen, och det händer aldrig i vanliga fall. På bussen knackade främlingen som satt bakom mig på axeln och undrade vad jag hade för parfym, för "du luktar så jälva gott". Man kan ju inte bli annat än glad, liksom.

På jobbet har jag tagit hand om en pundare. Även sånna hämnar på IVA, tydligen. Jag va skraj hela tiden, men jag va tydligen respktingivande, för mot mig var han schyst. Fyfan, psychos är det värsta jag vet. Skulle jag av okänd anledning hamna på hispan eller i nån taskig umgänseskrets som lever i knarkarkvartar, så hoppas jag att en vänlig själ tar ut mig i skogen och skjuter mig i munnen. Fyfan för att leva sådär.

Sen gick jag på stan. Det är så jävla roligt att köpa allergimedicin för 400 spänn. Efter det unnade jag mig en pizza. Fast mest av allt är jag sugen på att gå ut. När jag ändå var på apoteket köpte jag grejer till munnen. För att bli fresh inför det som antagligen inte alls kommer att hända idag. SNÄLLA! Kan ingen hänga med?

Idag är inget normalt. En tjej på bussen hittade sitt favoritställe att glo ut på precis där jag satt. Jag kände mig iakttagen och obekväm. Som alltid när folk tittar sådär skumt och lustigt, och somvanligt när man hamnar i nån sorts fantasicentrum av någons värld. Jag gillar det inte. ALLS! Efter det var det en gubbe som skakade av ett par byxor genom fönstret. Jag trodde ju naturligtvis att det var ett barn eller kanske en fru som han vädrade lite. Jag blev helt förskräckt. Han tänkte liksom göra en Jacko, och det är verkligen inte okej. Sen lugnade jag ner mig, det var ett par svarta arbetsbyxor från Fristads. (Vi som känner till det vet ju att det heter Fresta' på dialekt, men ni andra som läser och inte vet det, så var detdär en upplysning) Och all denna missär och alla dessa illusioner grundar sig bara i en sak. Igår var det fotbollscomeback för min del. Jävlar.

Ni vill väl antagligen inte veta, men om man tar i så man spyr och dessutom gör det två gånger, då vet man att man lever. Idag är jag inte så fresh (ja, det ska va på engelska). Och jag kan inte gå uppför i trappor för jag har så jävla ont i ballen. För så skulle Fredrik säga. Ballen. Och jag kan inte gå nerför i trappor, för jag har så jävla ont i låren. Men vad gör man inte för att komma tillbaka? Igår var jag förövrigt en pink lady på Södermalms IP. Det är inte hett att träna i rosa underställ, men nån måste ju vara den första.

På allmän begäran: Den bästa låten jag vet just nu är I summon you - Spoon

Det är inget som står riktigt rätt till i huvudet idag. Jag har ju fått för mig att jag ska jobba kväll imorrn. Och det skulle ju va skitgött eftersom jag knappt hunnit va ledig denhär helgen. MEN. Jag börjar ju jobba 7 imorrn. Det är fantastiskt. Jag liksom hoppar högt av glädje. Det är bra att ha fel ibland. Dethör betyder ju JAG KAN TRÄNA FOTBOLL!

Nu cill jag att det ska bli vår. Fort ska den komma och den ska hålla i sig ända tills det blir en smällhet sommar. SÅ. Nu va det bestämt.

Utekväll. VÄRLDENS häftigaste ställe, typ 13 våningar högt. Skövde. Helt stört utesällskap. Med andra ord: väldigt trevligt.

Jag vet inte om vi ska lita så mycket på människorna som ska rädda oss när vi ligger i krig (eftersom Sverige är ett så krigsdrabbat land). Ungdomarna i Nordic Battle Group är värre än alla studenter i Halmstad tillsammans. Dom dricker som om det inte finns nån morgondag över huvud taget. Dessvärre är morgondagen här nu. Och det känns i hela kroppen. Toapappret är slut, mina kycklingspett har nån galning som inte pallar TV käkat upp, dessutom lämande han fina sås-spår på soffan. Men vet ni? Det gör inte ett SKIT. För så innerligt och hjärtligt  som jag har skrattat denhär natten och morgonen har jag inte skrattat på länge.

Tack så in i helskotta mycket för besöket, Orville. Det gjorde min redan ljusa dag ännu ljusare. Vänner är fina. Vänner som uppskattar vänner är finast.

Dagens fundering: Varför är det så lätt att umgås med killar?

Idag fyller bästa Johanna år. 21. Gurkan börjar bli gammal. Hon lagade mat på sin födelsedag, det är ju inte mer än rätt.

Annars. Halmstadbesök i Skövde, tvättid, vårlängtan, nytt nerladdningsprogram och nystädat hem (med finfina växter). Det kan inte vara så mycket bättre än såhär. Eller jo. Snart kommer hela resten av familjen och käkar Thai här. Alla fyra. det är mysigt.

Ikväll ska jag inte bli redlös, men jag ska dricka en öl och ett glas vin.

MINST!