Mina damer och herrar, det är nu dags för lite musikrekomendationer. Och eftersom jag är så fruktansvärt haj på allt vad musik är (jag har ju fått lektioner i rap/spoken word i veckan) så är jag rätt kvinna att rekomendera. Man behöver däremot inte ta till sig alla tips, för just nu i skrivande stund vet jag inte alls vad jag ska rekomendera, men jag vet att det ska bli nån slags tio-i-topp. Man får gärna replikera i kommentar-fältet med tio filmer som jag bör se innan jag blir gammal och torr. Jag skulle vilja snöa in mig i filmträsket och stanna där föralltid, men jag är ju så kass på att komma ihåg vilka filmer jag har sett och vad jag tycker om dem... Nog om DET, nu är det dags för veckans tio-i-topp.

Veckans etta väckte mig dagen efter operationen. Hoppas inte det är mitt livs themesong. OM det blir så, kan någon rädda mig?

• Upp på sociala, ner på Systemet - Florence Valentin
• Hot Lips - Pacific!
• Runaway Train - Soul Asylum
• Yoy can't say no to me - Tiger Lou
• I summon you - Spoon
• Sand in my shoes - Dido
• White light/Red light - Niccokick
• Be not so fearful - Jeff Tweedy
• Where's my mind - Pixies
• Mr. Jones - Counting Crows

OJ va lite på svenska det blev! Nästa fredag blir det en tio-i-topp på svensk musik på svenska.

Nu funderar jag på om man skulle gå och lägga sig. Jag är äntligen, ÄNTLIGEN hemma i min lägenhet. Jag har verkligen saknat den, men det är inte säkert att jag bor här så länge till. En annan ska väl ut och bli världsvan snart. Eller så flyttar jag tillbaka till Halmstad. Jag saknar det så det gör ont. För visst är det sjukt att man åker bort från sin lägenhet och känner att man kommer hem när tåget stannar i en annan stad?

Det kan hända att jag är lite nere om dagarna. När det är två timmar kvar till medicin är jag inte tuffast, alltså. Fyfan, jag skulle kunna lägga mig ner och gråta när som helst, så ont gör det i halsen. I förmiddags ringde en telefonförsäljare mitt i mitt ondaste. Jag va ju inte lycklig, men jag har bara inte hjärta nog att låta dom ringa och ringa utan att nån svarar fast man är hemma. Med den ynkliga rösten svarar jag "Hej, det är Emma" varpå nån överkäck människa från huvudstadsområdet säger "Hej Emma, jag heter Maria". Och hon säger det på ett såndär äckligt och hemskt sätt som om vi känt varandra föralltid. Jag klämmer i med den lilla röst jag har "jag opererade mandlarna igår, är det okej om vi lägger på nu?" Och hon svarar, "Självklart, Emma. Det var verkligen inte meningen att störa, trots att jag vet att alla med mitt yrke gör det" Självinsikt är bra. Ring inte igen. Jag är för snäll för att skälla ut nån i telefon.

Nu till Mammas roliga historia. Den är verkligen så jävla dålig. Igår när jag berättade att det var lite svårt att prata så sa hon bara:
Tänk på den lilla killen som varken kunde simma eller flyga. Han gick och köpte Tampax. Men inte kunde han flyga eller simma för det...

Jag kan vara rolig, när jag verkligen anstränger mig och försöker. Men dethär är bara för roligt. Och det är inte ens jag som fött fram dethär inlägget.

Denhär gången i en låt. Det liksom knullar i öronen när man hör sånthär.

Dessutom förtjänar videon att få sig en titt. Jag är kär i den med. 

..och jag kan inte förstå det. Det var inte längesen hon föddes. Nu är hon helt plötsligt 14. Det betyder att jag fyller 21. Jag DÖR, vad gammal jag börjar bli.

Jag hade 20års-nojja. Jag kommer ha 21års-nojja också. 

...jag vet vad jag saknar.

Spraya in Emma i nån slags impregnering och låt inga känslor komma nära.
Radera allt du känner, för det du känner kan du ändå inte bära.

Det går inte att göra inlägget till en käck liten tv-ruta. en klicka på dethär, damer och herrar. Jag skrattar. och det gör ont i halsen då. men det skiter jag fan i.