... Ibland hjälps det inte att man är 90 år och i övrigt frisk.

Min mammas moster (det kan låta avlägset, men för mig är det som mormor) opererades igår. Det va nåt med foten. Det är fortfarande nåt med foten, man kunde liksom inte operera bort Kallbrand. Hon ska amputera foten, imorrn.
Gör hon inte det så... ja.

Vilken jävla bajsdag. 

Sitter just nu med min barndoms hatplagg. Mammas gamla, gräsliga och helt oförklarligt underbart sköna kofta som hon snodde av mormor nångång på 70-talet. Och jag måste erkänna, den är fortfarande gammal. Men jag kan förbise det. Den är snygg. Mode är konstigt.

Det är dags för die strickjacke att bli mitt modeplagg. I veckan ska jag ha den när jag fikar på stan. Bara för att ha gjort det.

Den är hel. Den är skön.

Nja, detdär med tårdrypande kan ni skippa. Det såg mest bara bra ut.

Men jag läste nåt så himla bra. Det är tur att du är en modern kvinna, så du inser att man inte kan slösa mycket tid på onödigheter. Även om de ser bra ut i kofta. Så slående.

But who are you to tell who to love?

You better move on.

Herregud vad mycket kärlek det blivit på senaste tiden.

Mer lycklig kärlek till alla. Amen.

därför kommer här en bra och passande låt. varför hade jag inte med den på tio-i-topp-listan?

Jag har gått runt i Skövde city idag. Nu tänker väl de flesta: HA. Skövde city, en rask promenad på fem minuter. SKÄRPNING! Heter man Emma, har varit inlåst i mammas och pappas hus i en vecka och dessutom inte har råd med att köpa grejer (läs kläder), då kan det ta flera, flera timmar att gå i stan. Och det gjorde det. Det är så vårigt ute. Nej, det är inte varmt, solen skiner inte och jag har inte kjol på mig. Men liksom, det börjar lukta vår.
Och framför allt. Det finns jättemycket vårkläder. Jag blev kär på Åhléns. Fyra gånger tror jag. Och jag menar, jag ska på dop i slutet av april, kanske är dags att köpa nåt vårigt att ha på sig. Jag försvarar shoppinghysteri.

Men det var inte dit jag ville komma. När jag gick igenom Skövde city, och det gigantiska shoppingparadiset Commerce, såg syntes de plötsligt igen. De som tror på kärleken och visar det öppet. Sekunden efteråt tänkte jag i mitt stilla sinne, de skulle bara veta hur få relationer det är som varar livet ut. Men jag har också levt i tron om att kärleken är evig, bara man är tillsammans. Numera tror jag mer på själva längtan. Det är nog längtan som gör att man kan hålla ihop länge. Som mormor sa:
Det är nyttigt att längta, då vet man att man fortfarande känner. Hon var klok, hon

Jag gick och köpte en Chailatte och kände mig som en lattemorsa utan barnvagn. Men, motsägande nog, var jag lycklig för alla lyckliga pars skull, visst var jag var det. Det var längesen jag blev så tagen av vårkänslorna.

Krävs det två saker: tid och pengar.

Jag önskar jag hade obergänsat med båda. Vad mycket musik jag skulle sett. Just nu är det Lenny Kravitz och R.E.M som står allra allra högst upp på önskelistan. Och så den 5 april då, såklart. men det är ju redan bestämt...

Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik.

Varför handlar de flesta låtar om kärlek, och oftast om olycklig sådan?

Jag är gärna utan

• Carolina Gynnings "låt"
• Hockey-VM i maj
• Müsli som smakar fisk
• Beslutsångest
• Snöslask

Bittrast i stan. OHYES. Det verkar ju inte bättre än så. Förövrigt gör jag mig bekant med tanken på att börja skolan igen. Först utomlands och jobba ett tag, sen ska jag back to school.

För mig finns det bara två alternativ. Halmstad och Skövde.

Jag har råkat titta på 25 sekunder av Carolina Gynnings video.

Snälla kan nån klippa av mig fingrarna?

Det vankas födelsedagskalas i det Liljanska hemmet, halva släkten råkar ju fylla år i februari (resten fyller i Juni). I år är det mami och papi som är the hosts. Och jag har klädångest. Jag har inget att ha på mig.

Jag önskar att det vore sommar så man kan börja ha fräscha grejer på sig. Men det tar vi på vårat kalas; när vi liksom samlas allihopa nästa gång.

Inatt ringde Aron. Och jag är för snäll för att låta det ringa...