Jag har gått runt i Skövde city idag. Nu tänker väl de flesta: HA. Skövde city, en rask promenad på fem minuter. SKÄRPNING! Heter man Emma, har varit inlåst i mammas och pappas hus i en vecka och dessutom inte har råd med att köpa grejer (läs kläder), då kan det ta flera, flera timmar att gå i stan. Och det gjorde det. Det är så vårigt ute. Nej, det är inte varmt, solen skiner inte och jag har inte kjol på mig. Men liksom, det börjar lukta vår.
Och framför allt. Det finns jättemycket vårkläder. Jag blev kär på Åhléns. Fyra gånger tror jag. Och jag menar, jag ska på dop i slutet av april, kanske är dags att köpa nåt vårigt att ha på sig. Jag försvarar shoppinghysteri.

Men det var inte dit jag ville komma. När jag gick igenom Skövde city, och det gigantiska shoppingparadiset Commerce, såg syntes de plötsligt igen. De som tror på kärleken och visar det öppet. Sekunden efteråt tänkte jag i mitt stilla sinne, de skulle bara veta hur få relationer det är som varar livet ut. Men jag har också levt i tron om att kärleken är evig, bara man är tillsammans. Numera tror jag mer på själva längtan. Det är nog längtan som gör att man kan hålla ihop länge. Som mormor sa:
Det är nyttigt att längta, då vet man att man fortfarande känner. Hon var klok, hon

Jag gick och köpte en Chailatte och kände mig som en lattemorsa utan barnvagn. Men, motsägande nog, var jag lycklig för alla lyckliga pars skull, visst var jag var det. Det var längesen jag blev så tagen av vårkänslorna.

Krävs det två saker: tid och pengar.

Jag önskar jag hade obergänsat med båda. Vad mycket musik jag skulle sett. Just nu är det Lenny Kravitz och R.E.M som står allra allra högst upp på önskelistan. Och så den 5 april då, såklart. men det är ju redan bestämt...

Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik.

Varför handlar de flesta låtar om kärlek, och oftast om olycklig sådan?