Jag är känd för att jag är glad. Jag är snäll och glad och nästan aldrig ledsen eller sur. Framförallt så är jag aldrig arg. I min mening tjänar det ingenting till. Ingenting alls... Igår hade jag en dag då jag var osedvanligt glad. Det var sådär så att man själv undrade vad man höll på med. Jag kan inte svara på hur många det blev, men jag vet att jag gjorde åtminstone ytterligare en människa glad. Lika glad. Det är såntdär jag älskar. Att få göra saker för andra människor. I morse när jag vaknade var jag PRECIS lika glad som igår. Det känns som om man har solen i magen. Den bara skiner och skiner och det känns som om den aldrig kan slockna.

Men ibland så gör den det. Hela dagen förvandlas till nåt som bara är sådär. Solen har gått i moln, och jag är bedrövad. Nån jag bryr mig om har det inte lika lätt som vanligt, och det finns inget jag kan göra.

Va dum man kan vara ibland. Nu vill jag bara bort. Göra det jag velat göra hela livet. Det finns ingen som känner någon som har nån förvaringsplats för ett helt enmannahushåll med allt vad det innebär? Jag skulle behöva det redan NU om det går bra...

Jag ska göra det så snart det fungerar. Jag ska få tag på ett förråd.
 - Jag ska äntligen göra nåt jag vill med hela kroppen.

Vi kan fira dagens alla bravader med världens bästa låt. När denhär va på minidiscot när man va lite, då blev man bananas.

Black Lace - Agadoo

Blev klockan fem över FYRA?!

Vart har dagen tagit vägen? UH, jag är helt förkrossat. jag har inte gjort ett skit än idag. Bara lagt ner det som jag vet att jag ska ha med till Åre. det tog väl två minuter...

Är det nån som sett mina skidglasögon?

Igår korkades det upp i tid. Höll på att skjuta sönder hela köket, men lyckligtvis fick Sara och jag kontroll på den lilla korkjäveln. Sen va det bara trevligt resten av kvällen. Det var Let's dance-kväll med Sara och Micke.

Men vem bryr sig? Det är 6 dagar kvar tills man beger sig till den soliga södern. Jag längtar som ett dött djur. Appropå den soliga södern. Vad sägs om att jag hittade fylgbiljetter tur och retur till NY för 4220 spänn. Fattar ni? Det är ju nästan som att åka gratis. Sen är ju dollarns sjukt låg, man skulle nästan kunna säga att man skulle TJÄNA på att åka till The big Apple. Och appropå Apple. MacBook Air. Jag är så kär så jag vet inte om jag kan sitta upprätt längre.

Det har blivit många kärlekar nu på sista tiden.
Anders, Björn, Ingvar, Johannes, Zlatan, Dalibor och MacBook Air.
Man ska ha en för ro, en för tro och en för nöjes skull.

Och för mig, som är helt One tree hill-galen, är dethär en perfekt star på lördan. Håll tillgodo, vänner.

det är 7 småsömniga dagar kvar tills jag lämnar denhär landsdelen. Sen drar jag söderut. Men innan jag drar dit ska jag göra mycket. Läsa böcker. Många och långa ska dom vara. Jag ska plöja Snabba Cash och Tjuvarnas Marknad. Inte nog med det ska jag även försöka palla att ta mig igenom När Lucy Sullivan skulle gifta sig.  DET är på tiden, halva boken har jag läst 13 gånger. Läsa har blivit min nya passion i livet. Läsa och titta på film. Och lyssna på musik. Dagarna går fort som fan, då. Jag ska hinna bygga säng och köpa mig ett par ordentliga vantar också. UH, hur ska tiden räcka?

Det är ett helvetes meck att försöka lära sig en tysk låt när man aldrig läst ett ord tyska. Jag vet ju fan inte ens vad jag försöker sjunga. Och för er som undrar, JA det är Blümchen. Heut' ist mein Tag betyder iaf Idag är det min dag. Grattis, eller nåt...

Lyckokötts-titeln som jag var innehvare av i cirka en vecka har nu gått vidare. Jag saknar den, men förtjänar den inte längre. Oskar har vunnit titeln på livstid. Han är inte bitter, han. Det firar vi med en sjuhelsikes bra låt.

Man borde lyssna på texten, det gjorde jag. För första gången på ett år. Jag ska erkänna, det kom en tår. Det kom två och tre också...

Det var motvind på Rånnavägen, men det har inget med tårarna att göra.

Jag kan inte sluta tänka på han dendär snyggingen, med röd jacka som satt i hörnet. tillåt mig att uttrycka mig grovt, men fyhelvete va stilig han var. Jag har nog en viss förkärlek till glasögon. Jajävlar, det har jag nog!

Och som jag sa till Micke: Det är som om livmodern skriker, BEFRUKTA MIG. Vilket var det oklokaste en människa någonsin kunde säga, eftersom det knappast är livmodern som befruktas utan äggen. Och några sånna har ju inte jag. Trots denna fadäs är det precis så jag menar. Hela kroppen liksom bara skrek. Det är dags att ta tag i detdär skriket.

Jag som alltid har gillat killar med långt hår, menar min kropp att det är dags att gå ifrån idealet? Ska jag inte längre enbart titta på män där styrkan sitter i håret? Igår sa jag tillochmed att jag gillade killar med snagg. VA? JAG?! Men det gör jag, när jag nu tänker efter. Och jag har tänkt på det mycket, mina vänner.

Ridå.