Men det är jag inte. Hela veckan va ångest. Nu behöver jag inte bry mig ett skit. Det är bra att veta.

Gårdgaskvällen var ångest. ÅNGEST, ångest, ÅNGEST. Men nu är jag inte det minsta "ångrig". När jag gick hem gick jag i leran, då kom det en mystisk man. Han va trevlig. Han fick mig på gott humör, det finns alltid minst två versioner av varje historia (här skulle det passa med en smiley, det ska jag inte ha nån här. det är inte msn dirket)

Ah. Jag är kär. Jag erkäner. Anders, Björn och Ingvar. Fytusan va ni är bra!