Ibland är man bra dum, det är en sådan dag just idag. För nu har jag skaffat mig en redig och ordentlig blogg. Så här sitter man, fem i halv elva på en söndagskväll och har lite ångest. Varför har man ångest just på söndagar? Egentligen är ju året, månaden och veckan som ett hjul. Om jag bestämmer mig för att veckans första dag ska vara onsdagen, då är det ju genast tisdagsångest man kommer ha? UH. Egentligen är det ju inte söndagen man ogillar, det är ju den förskärckliga veckodebuten... Måndagar får sju stötiga suckar i betyg. Tio är det sämsta. Det får tisdagar. Tisdagar är en ännu suckigare dag.

Igår va jag på IKEA och bestämde mig. Det kommer bli dyrt, och det kommer bli gött. Det är värt varedna krona, en bra säng är en investering. Invigningsdagen är på Julafton, när annars?

Förövrigt kan jag också berätta att jag längtar en aning till Åre. Det kommer bli helt jävla galet roligt, och tro mig det kommer bli roligast för mig. Med risk för att bli utsedd till årets tjatigaste så måste jag säga att jag saknar er allihopa. Och det stördaste av allt, jag har så sjukt dåligt samvete för alla stackars ettor jag bara lämnat. Tvåorna känner jag, men er. Vad var jag för en hemsk människa som bara stack? Känner mig som en förälder som lämnar sina barn i sticket, TROTS att de allra flesta av er är äldre än mig. Förlåt? Ah, jag saknar er allihopa. Ah, jag tror jag känner mig som en sån iaf. Jag har ingen erfarenhet av försvunna föräldrar.

Ska detta vara allt, eller ska jag tillägga att Björn Gustafsson är min nya kärlek. Nu har jag tre. Anders Svensson, Ingvar Kamprad och Björn Gustafsson.